Det är svårt att hitta en vackrare plats för ett kollo än Erik Sahlström-institutet i Tobo. Det pampiga, blekgula huset inbäddat i bersåernas grönska och lite längre bort "harpverkstan". Utgångspunkter för kollot här är förstås nyckelharpa, fiol och dans men i det nya konceptet finns även moderna inslag.
- I morgon kommer Lise-Lotte Norelius hit med Syntjuntan, då får deltagarna brodera med ledande tråd och sy sina egna synthar, berättar HadrianPrett, VD för institutet.
Men är ni inte rädda att den stora, stolta tradition som finns här försvinner om man blandar in för mycket moderniteter?
– Det finns andra sätt att göra ljud på. Sommarkurserna har getts sedan 1980-talet, då i Österby skola. Vi ville göra en uppdatering. Man måste spegla sig i olika saker för att hitta sin identitet. Kanske når vi en gemensam punkt under de här tre dagarna.
Han äter lunch i gröngräset med Erika Lindgren Liljenstolpe och Daniel Hedman, som jobbar i huset. Den sistnämnde minns kurserna här som 15-åring:
– Man lärde sig mycket, framför allt att spela med folk i sin egen ålder, jag hade mest spelat med gamla farbröder. Kompisar man träffade då har man kvar i dag.
Det är också det som är tanken med det "nya" kollot; här står spelandet i centrum, men gemenskapen är minst lika viktig.
– Genren ska ta plats, man ska få sin egen ingång till den, men man ska ha roligt på kollo också, säger HadrianPrett. Här är vi alla på olika nivåer, det berikar. Och alla som vill får prova på nyckelharpa.
De enas om att man för att kunna föra fram den tradition som oftast kan uppfattas som tung måste blanda in annat:
– Man ska inte bara bli bättre, det ska vara lekfullt också, säger Erika Lindgren Liljenstolpe.
– Men det bli en utmaning att få ihop det! säger HadrianPrett och skrattar.
Tre av nyckelharpsspelarna är Frida Ekstav, 11, Elsa Alexandersson, 10, och Anna Lidbom, 10:
– Det är kul, men svårt med nya låtar som är svåra. Det roligaste är att dansa! tycker Frida.
– Det är kul att testa nya saker och vara med kompisar, säger Elsa.
– Det svåraste med att spela är att sätta fingrarna, tycker Anna som spelat i ett helt år
Nyckelharpspedagogen Josefina Paulsson ansluter och berättar om den viktiga takten:
– I dag har vi lirat musik i valstakt, det är mycket som sitter i foten. Varför nyckelharpa? För att det är som massage, alla vibrationer rätt in i kroppen!