Äntligen nytt hem efter branden

De har i och för sig trivts i den tillfälliga bostaden, en trappa upp i granngården bakom några buskage i förhållande till nybygget.
- Vi hade inte kunnat bo bättre, säger Per-Hugo. Han har satt värde på såväl bostaden som på bra gårds- och garageplats till den egna säkerhetstjänstens och flyttfirmans alla bilar och prylar.

Det har också varit nära och bra till för att följa hur det nya huset bit för bit rest sig ur gropen. Med egen genväg in genom buskaget bakom Löjdquists tryckeri.
Men om borta är bra så är hemma trots allt bäst och nu blir det hemma på riktigt igen. Den nya, stora och gula villan, med lite säreget stuk på taket, tronar på den yttersta änden av Grevegatan. Så mycket högre går knappast att komma i köpingen. Från huset och den väldiga altanen kan paret Jonsson titta ned på Tierp.

Nybygget är i grunden en typvilla, men Ulla och Per-Hugo har ändrat rumsindelningar och hittat lösningar så att 170 kvadratmeter bostad plus lika mycket källare ska passa både dem, de egna firmornas verksamheter samt besök från barn och barnbarn.
För fullt lär det bli i huset titt som tätt. Till julfirandet ska 17 personer räknas in, om alla kan komma.
- Julafton ska vi vara hos oss. Det har vi sagt länge, säger Ulla.
Då ska flyttstöket vara avklarat.

Men redan på inflyttningsdagen är det ordning och reda i den rymliga matkällaren, ett av Ulla Jonssons särskilda önskemål och något av husets hjärta.
- I alla fall husmors hjärta. Matkällare måste jag ha, säger hon och förklarar att hon lägger ned mycket tid och arbete på att sylta, safta och konservera på gammalt vis.

I köket visar Per-Hugo en av sina speciallösningar. Han såg till att diskmaskinen hamnade i midjehöjd, för att slippa krumbukter när den ska fyllas och tömmas. Lika arbetsvänligt och dessutom gästvänligt är det med två fullstora ugnar i jätteköket.
- Då kan man ha potatisgratäng i en, köttet i den andra och få allt klart samtidigt, säger Ulla, innan hon fortsätter med flyttbestyren.