1990 övertog Svante Wollert ansvaret för företaget. Han är den tredje generation i familjen som leder bolaget efter farfar Carl och pappa Ingemar.
– Egentligen tog jag över några år tidigare då min pappa inte riktigt orkade Men jag började jobba i företaget efter lumpen och har på sätt och vis varit med ända sedan jag kunde börja gå, säger Svante Wollert.
Han tar emot i silons hjärta, beläget på bottenvåningen i Tierps högsta byggnad. Här i kontrollrummet styrs hela processen i silon och den ena väggen består av en panel som berättar det mesta om byggnadens inre. För den oinvigde är det ett enda virrvarr av knappar, kopplingsscheman, trummor och mätare kryddat med ett antal gula post-scriptlappar, men Svante Wollert har full kontroll över det som sker längre upp i silons alla prång.
Företaget köper upp spannmål av traktens bönder. Sedan är processen i gång med mätningar av vattenhalt och proteinhalt, rensning, torkning och lagring för att avslutas med försäljning när det är säsong för det. Köpare är foderfabriker, kvarnar, lantbruk och en del går på export via hamnar. Lönsamheten varierar från år till år. 2015 spår Svante Wollert blir ett bra år, liksom i fjol medan det var tuffare under 2013.
– Om det går bra för bonden går det bra för oss. Men det är små marginaler i den här branschen.
I bottenplanet finns en stor yta för lager och här kan traktens lantbrukare inhandla gödning, utsäde, foder och pellets. I butiksdelen säljs trädgårdsredskap, jord för odling och produkter för hästar, katter och hundar. Wollerts AB har också en butik i Skärplinge.
– Det gäller att fylla ut hyllmeterna, säger Svante Wollert.
Han är utbildad maskiningenjör och det är den tekniska delen av arbetet han uppskattar mest.
– Det är en utmaning hela tiden att få allt att klaffa.
Företaget har 13 anställda, varav fem arbetar heltid. En av dem är sonen Carl som förutom att köra en av de tre lastbilarna också hjälper till med driften i kontrollrummet. Den här dagen har han flera körningar till Lantmännen i Uppsala och har precis kommit tillbaka för att fylla lastutrymmena. Via ett rörsystem från silons inre fylls de tre tomma flaken med spannmål.
– Det tar cirka tio minuter att fylla hela ekipaget, säger Carl och berättar att företaget har körningar över hela Sverige även om det mesta avsätts i Uppland med omnejd.
Vi åker vidare till fabriken i Mehedeby, en dryg mil norrut. Här köpte Svantes farfar kvarnen 1934 för tillverkning av olika sorters gryn, mjölsorter och foder. Här finns också företagets kontor. Huvudprodukten numera är pellets som utgör föda för rådjuren.
– Det är vår stora grej. När det är snö och kallt kommer jägare och bönder hit för att köpa pellets som de kan utfodra rådjuren med.
Att han mer eller mindre är uppvuxen i byggnaden är lätt att förstå när han tar trappan ned till lokalen där pelletsen förpackas i ett svep utan att sätta ned fötterna. Sedan 1977 bor han i den gamla mjölnarbostaden alldeles intill fabriken.
– Det har sina för- och nackdelar. Det är nära hem från jobbet men man kan aldrig riktigt koppa bort arbetet.
– Det har blivit en livsuppgift att driva företaget och det ligger över en mest hela tiden. Jag hinner egentligen inte med något annat, avslutar Svante Wollert.