Allt färre satsar på biodling
Intresset för biodling minskar stadigt, liksom den svenska honungsskörden. Just nu pågår en biodlarkurs i Månkarbo.- Det behövs betydligt fler biodlare, säger Monica Stork från Tierps biodlarförening.
Hans-Erik Johansson från Iggelbo, strax utanför Månkarbo började med biodling i våras.
Foto: Marie Ström
- Det var helt perfekt. Jag har fått hjälp att komma i gång och samtidigt har det varit ett bra sätt att lära känna människorna här, säger han och visar sina två bisamhällen.
Det ena kommer från en biodlare i Forsmark som ville sluta, det andra är en svärm som fångats in i trakten. Bikuporna har Hans-Erik Johansson köpt begagnade och i början har han fått låna tillbehör från Tierps biodlarförening. Den nya hobbyn har givit utdelning. Under sommaren har han kunnat slunga honung ett par gånger och ska snart ta ut den sista honungen för säsongen. Därefter får bina sockervatten att leva på under vintervilan.
Hans-Erik Johansson tar fram en glasburk med nyslungad honung. Den är söt och har fått smak av raps och vildblommor.
- Så småningom hoppas jag kunna sälja lite. Men det mest fascinerande med biodling är att man får en annan syn på naturen när man ser samspelet mellan bina och naturen, säger han.
Men biodlingar kan ge andra positiva effekter. Binas främsta uppgift är att pollinera växter. Pollineringen leder till mer blommor och bättre skördar. Genom ett par bikupor intill ett rapsfält kan bonden till exempel öka skörden med mellan fem och 15 procent.
Börje Petterson, som är bitillsynsmän, har hjälpt Hans-Erik Johansson och de andra kursdeltagarna. Han berättar att den typiske biodlaren är en man som nyligen gått i pension, men är oroad över den dåliga tillväxten.
Mats Mellblom från LRF: s projekt Lönsam Binäring delar hans oro.
- Biodlare är traditionellt gamla gubbar. När de blivit för gamla har en son, brorson eller liknande tagit över. Men vad som händer nu är att biodlarna börjar bli gamla samtidigt som ingen vill ta över efter dem, säger han.
Enligt Mats Mellblom beror ointresset på en förändrad livsstil som är svårare att förena med biodling. Människor är inte längre lika stationära, utan vill gärna resa bort på semestern. En annan orsak är att det inte längre är lika lönsamt.
- För 50 år sedan kunde man köpa en ny Volvo PV om man sålde tusen burkar med honung. Nu kan man på sin höjd få en begagnad Skoda, säger han.
Ett normalår är den svenska honungsskörden cirka 3 000 ton. Den importerade honungen står dock för en allt större del av den svenska marknaden. Honungen kommer främst från Argentina, USA och Ungern. Anledningen till den ökade importen är lägre produktionskostnader.
- Men egentligen konkurrerar de inte med varandra. Antingen köper konsumenter svensk honung för att de vill gynna den svenska floran och tycker att den är godare. Eller så köper de den billigaste honungen. Gruppen som växlar mellan importerad och svenska honung tror jag är ganska liten, säger Mats Mellblom.
Monica Stork i Månkarbo började med biodling i mitten av 1980-talet. Hon är medlem i Tierps biodlarförening och leder nybörjarkurserna tillsammans med Börje Pettersson.
- Kurserna är helt avgörande för föreningens framtid. Vi är drygt 20 medlemmar men medelåldern är ganska hög. Fler behövs. Det är både avkopplande och spännande för det händer alltid något och ens inställning till naturen förändras, säger hon.
Så jobbar vi med nyheter