Alexander skadades svårt av jättelokan
Bekämpning av den giftiga växten jätteloka är sällsynt bland länets kommuner. Att jättelokan kan ställa till bekymmer fick 13-årige Alexander från Örbyhus erfara för två år sedan.- Jag ska aldrig mer gå nära den här växten, säger han.
Alexander Östervall från Örbyhus fick för två år erfara vad jättelokan kan ställa till med. Bakom honom syns ett utblommat exemplar av växten.
Foto: Johan Eriksson
Trettonåriga Alexander Östervall från Örbyhus fick för exakt två år sedan lära sig hur farlig den här växten kan vara. Han och en grannkompis uppehöll sig i en liten skogsdunge intill villaområdet där de bor.
- Vi slog på skoj med varsin pinne på de höga, vita växterna som fanns där. Att det stänkte lite växtsaft på mig tänkte jag inte så mycket på. Efteråt gick vi hem och badade i poolen och solade. När jag vaknade dagen efter hade jag konstiga röda strimmor på ena benet, berättar han.
- Vi trodde att Alexander hade råkat ut för ett ormbett och skjutsade honom till Tierps sjukhus. Dagen därpå lades han in på Akademiska sjukhuset med blåsor på både armar och ben, berättar mamma Susanna Åsbrink.
På sjukhuset konstaterades att växtsaften från jättelokan var boven i dramat men läkarna var bekymrade över de kraftiga symtomen. Alexander, som då hade flyttats till intensivvårdsavdelningen, hade blåsor, öppna sår och svullnader på både armar, ben och händer och drabbades flera gånger per dygn av upp till timslånga smärtattacker. På grund av den höga dosen morfin drabbades han också av hallucinationer.
- Det kändes som om händerna kokade, jag såg dubbelt och hade fruktansvärt ont i mina sår, fortsätter Alexander Östervall.
Efter ytterligare två dygn på intensiven var Alexander snubblande nära att hamna i respirator på grund av den höga morfindosen.
- Vi kände oss helt förtvivlade och visste inte vad vi skulle tro under de här dagarna, berättar pappa Jonas Östervall.
Efter fem mardrömslika dygn på sjukhuset avtog smärtan och svullnader och blåsor började gå ner. Då Alexander dagen därpå lämnade sjukhuset hade han bestämt en sak.
- Att jag aldrig mer skulle närma mig den här växten. Helst skulle jag vilja att de försvann helt, säger Alexander Östervall som i dag bara har ett litet ärr på ena benet kvar som minne av äventyret.
Tryggve Nevéus, den läkare på Akademiska sjukhuset som behandlade Alexander Östervall, berättar att man får in några liknande fall per år.
- Symtomen som Alexander råkade ut för liknar brännskador och är mycket smärtsamma. Kontakt med växten i samband med solljus ger den här effekten. Jag råder alla att hålla sig borta från jättelokan, säger han.
En vanlig anledning till att jättelokan inte bekämpas av kommunerna är att man inte uppfattar växten som något stort problem. Men det finns undantag, Håbo och Uppsala kommuner utför båda kemisk bekämpning på mindre områden. Från Tierps kommun säger miljöinspektör Ulf Blomqvist också att bekämpning skulle kunna bli aktuell i framtiden.
- I så fall är det nog en förutsättning att flera kommuner går ihop och gör det samtidigt. Ska en bekämpning vara meningsfull behöver den pågå i minst fem år så i slutändan blir det en ganska kostsam historia, menar han.
Jordbruksverket, som har det nationella ansvaret för växten, arbetar för att få till stånd en landsomfattande bekämpning.
- Växten är både ett hot mot den biologiska mångfalden, eftersom den kväver annan växtlighet, och ett otrevligt inslag för människan, säger Ingrid Åkesson på Jordbruksverket och fortsätter:
- Mitt förslag inför det kommande arbetet med handlingsplanen för invasiva främmande arter som ska slutföras under det här året, är att lagstiftningen ändras så att kommunerna kan få laglig rätt att ålägga markägare bekämpning, om det skulle behövas. Nu ligger detta ansvar på länsstyrelserna. Det vore bättre om kommunerna i framtiden fick råda över hela problemet med jättelokan men i slutändan är detta beroende av den kommande handlingsplanen och att regeringen sedan godtar både strategi och handlingsplan och beviljar medel för detta arbete, säger hon.
Hur blir jag av med Jättebjörnlokan?
Vill man ta död på växten direkt så måste man förstöra rötterna, antingen genom att kapa pålroten under tillväxtstället eller genom att gräva upp eller fräsa sönder rötterna. För att hindra spridningen av växten bör man slå av stjälkarna innan blommorna har gått i frö. Blomställningarna måste då tas bort och förstöras så att inte fröna kan eftermogna och gro. Det går också att svälta ut den genom att man kontinuerligt tar bort de ovanjordiska delarna. Bestånden kan behöva slås flera gånger om året eftersom plantorna sätter nödskott. Inom stora bestånd och vid svårare fall kan även kemisk bekämpning behöva användas.
Man ska tänka på att varje planta kan ge upp till 50 000 frön som kan ligga i jorden och vänta på att gro i uppemot 10 år!
FAKTA
Jätteloka (Heracleum mantegazzianum)
Den här växten benämns även ibland jättebjörnloka eller jättebjörnfloka men det korrekta namnet är jätteloka. Växten, som ursprungligen hör hemma i Sydostasien, kom från början till Sverige runt 1950 som trädgårdsväxt och växer nu vilt från Skåne upp till Jämtland. Växtsaften kan ge otäcka brännsår på huden om man också låter huden exponeras för solsken. Jordbruksverket rekommenderar att arten skall utrotas, inte bara för att dess saft orsakar hudbesvär, utan även för att den på många håll tränger ut inhemska växtarter. Varje planta kan ge upp till 50000 frön som kan ligga i jorden och vänta på att gro i uppemot 10 år!
Vill man ta död på växten direkt så måste man förstöra rötterna, antingen genom att kapa pålroten under tillväxtstället eller genom att gräva upp eller fräsa sönder rötterna. För att hindra spridningen av växten bör man slå av stjälkarna innan blommorna har gått i frö. Blomställningarna måste då tas bort och förstöras så att inte fröna kan eftermogna och gro. Det går också att svälta ut den genom att man kontinuerligt tar bort de ovanjordiska delarna. Bestånden kan behöva slås flera gånger om året eftersom plantorna sätter nödskott. Inom stora bestånd och vid svårare fall kan även kemisk bekämpning behöva användas.
Man ska tänka på att varje planta kan ge upp till 50 000 frön som kan ligga i jorden och vänta på att gro i uppemot 10 år!
FAKTA
Jätteloka (Heracleum mantegazzianum)
Den här växten benämns även ibland jättebjörnloka eller jättebjörnfloka men det korrekta namnet är jätteloka. Växten, som ursprungligen hör hemma i Sydostasien, kom från början till Sverige runt 1950 som trädgårdsväxt och växer nu vilt från Skåne upp till Jämtland. Växtsaften kan ge otäcka brännsår på huden om man också låter huden exponeras för solsken. Jordbruksverket rekommenderar att arten skall utrotas, inte bara för att dess saft orsakar hudbesvär, utan även för att den på många håll tränger ut inhemska växtarter. Varje planta kan ge upp till 50000 frön som kan ligga i jorden och vänta på att gro i uppemot 10 år!
Så jobbar vi med nyheter