”Det byggdes flera växthus bortom parken och många odlingar. Och här odlade man allt, bland annat sparris till julbordet på herrgården och blommor till parken. Däribland Lövstapelargonen”, säger trädgårdsmästaren Albin Vedin som driver Drivhuset, ett orangeri i Lövstabruk.
Dessa kommer att krydda dagen: en marknad med bland annat trädgårdmöbler, ätbara växter och blommor, en föreläsning om trädgårdars historia, en visning av Lövstabruks trädgård, och utställning av pioner och pelargoner. Pelargoner har fler än 250 arter, och Lövstabruk har sin egen sort, den kända Lövstapelargon – som såklart ska bejakas.
– Pelargoner är en enkel krukväxt i olika variationer och har funnits länge, sedan 1600-talet. De flesta kom från Sydafrika via kolonisatörer. Det är lätt att göra nya variationer av denna blomma, säger trädgårdsmästaren Albin Vedin som driver Drivhuset, ett orangeri i Lövstabruk.
Den charlakanröda Lövstapelargon kom till järnbruket Lövstabruk runt 1860-talet. Baronen Carl de Geers kunde antingen ha köpt den från England, eller tagit den hem med sig från någon av sina många utlandsresor. Han då lät sin erkända trädgårdsmästare – August Strindbergs bror Olof – ta hand om den.
– Det byggdes flera växthus bortom parken och många odlingar. Och här odlade man allt, bland annat sparris till julbordet på herrgården och blommor till parken. Däribland Lövstapelargonen.
Att föröka Lövstapelargonen är en odlingstradition Drivhuset i dag tagit fasta på, enligt trädgårdsmästaren Albin Vedin.
Att föröka Lövstapelargonen är en odlingstradition Drivhuset i dag tagit fasta på.
Hur känns det att jobba på samma trädgård som den kända Olof Strindberg?
– Det känns roligt att ha en sån trädgårdsförebild på platsen där han arbetat i större delen av sitt liv. Det finns många historier om honom. Han lär dessutom ha varit en mycket snäll och omtyckt person. Hans trädgårdsstil var enligt den tyska skolan och den park som han anlade här finns det knappt något spår utav i dag. Så tyvärr finns det inte så mycket för oss att förvalta, men däremot att återskapa. Även detta blir stora projekt som ligger i framtiden.
På frågan om hur mycket Olof Strindberg älskade Lövstabruks trädgård, svarar Josephina Wesström-Juhlin, verksamhetsledare vid Stiftelsen Leufsta, så här:
– Det finns en hel del brev som visar att han var missnöjd med sin lön, då han inte hade någon löneökning under alla de år som han arbetade här. Men han var mån om baronen som var sjukligt lagd och hade problem med lungor. Olof ville inte lämna Lövstabruk även om brorsan August ville att han kom till Stockholm för att jobba där. Han var stolt över sin arbetsplats och sitt yrke.