Videon är inte längre tillgänglig
Anders Land fick i uppdrag från kommunen att göra en film för ungdomar om droger, och i maj hade Lycka och helvete premiär. Nu släpper han del 2, där han tagit till sig av elevers synpunkter på den första filmen. Framför allt efterfrågades fler tjejer och berättelser från anhöriga till missbrukare.
– Det fanns inga andra filmer där unga själva berättar. Det var mest överdrivna propagandafilmer, och sådant tror inte ungdomar på. Vi ville göra en film där personer i deras egen ålder som bor i Uppsala berättar själva, säger han.
Och enligt eleverna i klass S14C verkar det som han har lyckats efter att de sett filmen.
– Ofta brukar sådana här filmer vara så aggressiva och bara visa att man kommer dö om man röker på. Det är bra att de tar upp mer riktiga problem och visar varför det inte är värt det att börja med droger, för döden känns så himla långt bort för oss, säger Anna Bohlin.
Hon och klasskompisarna Adina Aresti och Aron Sörsäter tycker att skolan över lag borde göra mer för att prata med eleverna om droger, och inte bara visa propagandafilmer och bilder i naturkunskapsboken.
– Många är väldigt nyfikna på droger, det finns en allmän inställning att man ska prova allt innan man dör. Idag tror jag vi lär oss mer av varandra än av skolan när det gäller droger, säger Adina Aresti.
– Ja, det är inte konstigt att folk är nyfikna, men det är bättre att vi lär oss genom skolan än genom att testa själva, säger Aron Sörsäter.
En person som vet allt för väl hur det är att hamna fel tidigt i livet är 29-åriga Rahziel Miller som också är med i filmen. Han började med droger i högstadiet och fortsatte med att sälja till andra ungdomar. Efter att ha suttit i fängelse i 2,5 år blev han fri förra sommaren, både från fängelset och drogerna.
– Det var ett mirakel att jag klarade det, men jag var tjurskallig och bestämde mig. Fast hade jag inte åkt fast och fått den hjälp jag behövde hade jag nog aldrig kunnat sluta. Man behöver människor som tror på en, säger han.
Idag föreläser han om sina erfarenheter på skolor genom organisationen Ljusare framtid. Och förändringen i hans liv manifesteras i hans klädval.
– Jag tar på mig skjorta varje dag för jag har bestämt att mina söner aldrig ska få se mig i något annat. Skjortan symboliserar ett städat liv för mig, och jag har lovat mig själv att aldrig hamna i den sitsen jag var i med slitna, gröna kläder från häktet.