Jakob Martinell rör sig ofta ute i skog och mark, inte sällan med hunden Lova.
Efter en två kilometer lång promenad i tät skog genom Färnebofjärdens nationalpark öppnar landskapet sig i en glänta där det står en liten timmerstuga.
Under hundratals år var platsen en aktiv fäbod där traktens bönder släppte ut djuren på bete under sommaren. Men i slutet av 1800-talet blev fäbodsystemet omodernt och de byggnader som stod på platsen revs och Svarthälls fäbod föll i glömska.
Men för omkring tio år sedan hände något som skulle blåsa nytt liv i platsen efter över 100 år i dvala.
— Parkförvaltningen hade snyggat till stigarna och satt upp nya skyltar som visade vägen till gamla fäbodar. Men när man följde skyltarnas anvisningar tog stigarna bara slut. Det gjorde mig lite besviken att man inte fick belöning för den utflykt man hade gjort, säger Jakob Martinell, ordförande i Nora-Tärnsjö hembygdsförening.
Jakob Martinell är född och uppvuxen i trakten och kände direkt att han var tvungen att göra något åt saken.
— Det kändes helt fel att vi har låtit den här platsen helt förfalla. Det här är en kulturhistorisk skatt som var på väg att glömmas bort. Det fick mig faktiskt att må dåligt, säger han.
Han började med att starta en studiecirkel som träffades regelbundet under tre år för att ta fram material och underlag om fäbodarna i området. Underlaget tog han med till organisationen Leader nedre Dalälven som jobbar med lokal utveckling. Planen som Jakob och hembygdsföreningen hade var att bygga en stuga på platsen och restaurera omgivningen.
— De tände till på det här direkt och ville hjälpa till med finansieringen. Det blev lite strul med Jordbruksverket, men när det var löst var det bara att sätta igång.
Sedan började så det handfasta arbetet på platsen och Nora Tärnsjö hembygdsförening fick ansvar för restaureringen. Under vintern röjde man på platsen och arbetet i sig blev en del av projektet.
— Det är klart att vi använde motorsåg för det mesta. Men vi spelade också in filmer där vi sågade för hand och använde en ardennerhäst för att köra bort timret för att visa hur man arbetade på den tiden som fäboden fortfarande var igång.
Inne i fäboden finns det både eldstad och sovplatser.
Sedan följde några års arbete med att göra platsen redo och bygga timmerstugan som skulle stå på platsen. Efter mycket hårt slit var platsen klar att invigas i augusti. Men då kom coronan och satte stopp för invigningsfesten, som nu är framskjuten till sommaren 2021.
— Då blir det lite pompa och ståt med sång, musik och teater för alla som vill vara med. Sedan kommer vi få sällskap av några kullkor och ett par getter. För tanken är att vi ska ha djur gående här på somrarna för att hålla platsen öppen som den var när fäboden var igång.
Med bil går det inte att ta sig ända fram till Svarthälls fäbod. Antingen får man ta båten på älven eller en skogspromenad på ungefär två kilometer.
Vad ska platsen användas till när den väl är invigd?
— Först och främst ska det vara en källa för kunskap så att även nästa generation får lära sig om historien. Men tanken är också att stugan ska kunna bokas för övernattningar, men exakt hur det ska fungera är inte bestämt än.
Vad tror du att det här kan betyda för bygden?
— Nu i och med coronan och att allt färre väljer att flyga tror jag att sådana här saker är jättebra att satsa på. Vi på landsbygden måste hitta nya sätt att tjäna pengar på och då är den här typen av turism jätteviktigt tror jag. De tillgångar och värden som finns på landsbygden måste visas upp och vi måste ha förståelse att ta betalt för dem, därför är sådana här projekt så viktiga om vi ska ha en levande landsbygd.