Marika Andersson går med en håv över slåtterängen i Östa naturreservat. Med en svepande rörelse fångar hon med jämna mellanrum en fjäril, men med något blandade känslor.
– Som vegan är det lite antiklimax att fånga djur så här, men jag har blivit försäkrad om att de inte tar skada. I så fall hade jag sagt "avbryt", säger hon.
Så vad är då en fjärilssafari? För Camilla Winqvist på Heby kommun är det dels ett sätt visa upp reservatets ängar för allmänheten, dels att få hjälp med inventeringen av fjärilar. Med lupp, håv, böcker och så kallade nycklar försöker deltagarna artbestämma de små bevingade insekterna genom att titta på färg, ränder, fläckar. Dagens sällskap bekantar sig med bland annat älggräsfjäril, blåring och pärlgräsfjäril.
– Fjärilar kan se väldigt lika ut, så ett tips är att alltid titta hur de ser ut på undersidan. Vi biologer använder oss ofta av nycklar som består av tvåvalsfrågor för att närma oss vilken sort det är, säger Camilla Winqvist.
Många fjärilar har det tufft i dag, eftersom deras naturliga miljöer minskar. Ett sätt att hjälpa dem på traven är att odla sådant som de gillar att tanka nektar från, till exempel lavendel och prästkrage. Men ännu hellre kan trädgårdsägaren låta gräsmattan förbli oklippt.
– Ängsmarker där många fjärilar lever är hotade, i dag finns väldigt lite kvar av de ängar som fanns för 100 år sedan. Ett hot är lupiner som konkurrerar ut andra arter, säger Camilla Winqvist.