Traditionen med en kolmila i Messkog, Österbo i Tärnsjö, går tillbaka till slutet av 1970-talet med "Stigsbo-Johan" Pettersson som färgstark kolarbas. Kolmilan Aino, som tändes på samma plats på tisdagsförmiddagen, är den sjunde i ordningen i Messkog, där trion Ulf Andersson, Inga Nordgren och Rune Adén den här gången delar på uppgiften som kolarbas.
– Det var Stora Enso, som avverkat skog i området, som hörde av sig i fjol och erbjöd sig att skänka material om vi var beredda att stå för arrangemanget. Vi fick ett stort intresse för att vara med och jobba med det här, därför körde vi på, berättar Inga Nordgren från kyrkstigskommittén i Nora församling som står som arrangör för årets kolmila.
Milan restes i höstas på traditionellt sätt med olika skikt av trämaterial och har de senaste veckorna toppats med ett lager granris samt så kallad stubb, som är en typ av aska. Själva tändningen, som utfördes på toppen av den nära 60 kubikmeter stora kolmilan, gick odramatiskt till.
– Allt ser normalt ut, det tar sig, sade Rune Adén sedan han sänkt ned tändmaterialet i centrum av kolmilan.
Efter en stunds mindre brasa i kolmilan stryptes syretillförseln med hjälp av täckmaterial, vilket orsakade stora och vitgråa rökmoln som sakta steg i de regntunga skyarna över Messkog.
Ett 15-tal kolare kommer under de närmaste fem-sex dygnen att i skift ha ständig passning av kolmilan, som heter Aino efter namnet i almanackan dagen då hon tändes.
– Jo, just det, kolmilan är en "hon", så har det alltid varit, förtydligar Inga Nordgren.
Grundkonceptet för att lyckas producera kol i en mila, som sker med metoder med anor från 1800-talet, är att hålla igen syretillförseln så att trävirket kolar - och inte brinner.
– Det gäller att tygla hennes eldiga humör, får elden fäste i milan är risken stor att hon brinner upp. Därför är 24-timmarspassningen en förutsättning när man kolar, berättar Ulf Andersson.
För Jeanette Råsbo, som tillhör nykomlingarna i kolargänget, är det nyfikenheten som lockat henne att vara med i kolarlaget.
– Jag vill veta hur det här går till, och hantverket behöver ju föras vidare till nya generationer, säger hon.
På fredag kväll är det konsert och servering av kolarbullar – och på söndag förmiddag är det gudstjänst – vid kolmilan.
– Men eftersom det finns folk här dygnet runt är allmänheten välkommen att hälsa på när som helst, säger Inga Nordgren.
Går allt enligt planerna kommer kolmilan Aino att producera sammanlagt uppemot 500 stycken 40-literssäckar med grillkol som eventuellt kan börja säljas i samband med Fest i Heby-veckan.