Inom Moderaterna har det länge funnits ett intresse för principer, och för lag och rätt. Men på senare tid har det kommit märkliga utspel i motsatt riktning.
Partiet vill numera förbjuda publiceringar av "en bild eller ett budskap" som ger stöd åt en terrororganisation. Det är redan förbjudet att sprida hets och hot, även i sociala medier. Trots det argumenterar Ulf Kristersson för nya inskränkningar av yttrandefriheten som ett "effektivt" sätt att motverka terrorism. Den som har följt jihadistisk nätpropaganda vet att när en propagandasida släcks, öppnar minst en ny. Man trollar inte bort åsikter genom att Islamiska statens flagga förbjuds på Facebook. Låt polis och rättsväsende i stället få koncentrera sig på viktiga uppgifter.
I veckan gick Moderaterna i Staffanstorp ut med budskapet att återvändande jihadister inte ska få försörjningsbidrag eller annan service i kommunen. Jag har många gånger kritiserat kommunpolitiker som sagt sig vilja hjälpa till med bostäder, jobbcoaching och liknande för dem som återvänt från terrorsekten. Men att det har funnits en naivitet gör det inte mer rätt att ägna sig åt signalpolitik åt andra hållet. Som Svenska Dagbladets ledarskribent Lydia Wåhlsten uttryckte det om utspelet från Staffanstorp: "Att gå fram med förslag som man vet bryter mot lagen för att ta politiska poäng. Det kanske är kreativt, men seriöst är det inte" (18/3).
I fjol, när talman Andreas Norlén var ordförande i riksdagens konstitutionsutskott och inte fullt lika känd som i dag, presenterade han tillsammans med Moderaternas partisekreterare Gunnar Strömmer en hoppingivande skrift: "En ny grundlagsutredning - Stärk individens rätt och rättsstaten".
Partiet föreslog en ny parlamentarisk grundlagsutredning, och att domstolarnas oberoende samt Lagrådets ställning ska stärkas. Strömmer och Norlén varnade för en utveckling som den i Ungern och Polen, och argumenterade för att det ska vara svårare att ändra grundlagar. I rapporten från Moderaterna betonades också den enskildes fri- och rättigheter gentemot staten och kommunerna. Att alla ska omfattas av skyddet mot diskriminering, stod också med.
Här finns en tydlig liberal tråd, och det märktes att Gunnar Strömmer hade haft ett finger med i spelet. Stömmer grundade stiftelsen Centrum för rättvisa 2002. Ett år senare ägnade sig Uppsala universitet åt etnisk kvotering för sökande till juristutbildningen. Två unga kvinnor nekades plats på utbildningen trots att de hade bättre betyg än samtliga som antogs genom kvoteringen, varpå de med Centrum för rättvisa som ombud stämde universitetet för diskriminering. Och fick rätt. Därefter visade det sig att det i regel var män som gavs förtur till exempelvis veterinärutbildningen, på bekostnad av unga kvinnor med toppbetyg. Centrum för rättvisa har genom åren konsekvent drivit dessa fall, på liknande sätt som stiftelsen hjälpt arbetskraftsinvandrare som hotats av kompetensutvisningar.
Ideologiskt, med ett tydligt individfokus och en stark känsla för lag och rätt.
Den liberala debattören Mattias Svensson påminde i en krönika nyligen om hur moderaten Gun Hellsvik hade intagit en obekväm hållning i frågan om lagstiftning mot något så motbjudande som barnporr (Corren, 27/2). Tonen i debatten var uppskruvad, men Hellsvik hade goda poänger när hon varnade för långtgående lagändringar. Vilket visade sig när "Mangadomen" sedan kom, och en man som var specialiserad på japanska tecknade serier blev ett fall för rättsväsendet.
När det blåser som hårdast är det viktigt att politiker håller huvudet kallt.
Ogenomtänkta utspel ger om möjligt applåder för stunden, men riskerar att rasera ett förtroende som krävt tid och benhård integritet att bygga upp.