En vinter i Sydafrika fick mig att upptäcka hur lite mat som slängdes där. Blev det till exempel mat över på ett restaurangbesök uppmuntrades man att ta med sig resterna. Julmatrester gavs till hemlösa. Naturligtvis hade det att göra med att fattigdomen är så närvarande. Som barn i Turkiet fick jag av liknande skäl många gånger höra att det var en synd, "günah", att slänga mat. Många svenskar har också hört "tänk på barnen i Biafra".
Fattig eller ej, är det viktigt att respektera mat.
Vi slänger väldigt mycket mat i Sverige. Även fullt duglig och näringsriktig mat. Som FN:s regionala kontor uttrycker det är julen "matsvinnets högtid". Vi köper mat för flera miljarder under en julvecka, och en hel del av matsvinnet - en miljon ton ätbar mat varje år - gör vi oss skyldiga till under just under denna helg. Enligt Konsumentverket slänger vi tolv procent mer mat nu, än vad vi normalt gör.
Skulle vi sluta slänga så mycket mat vore mycket vunnet.
Alla kanske inte vill gå riktigt lika långt som Andreas Jakobsson, författare till reportageboken Svinnlandet, som har letat mat i containrar och soprum. Men hans poäng – att mycket av det som slängs är bra mat – är viktig.
Alltför många stirrar sig bilda på matvarornas bäst före-datum. Men datummärkningen säger oss inte att maten därefter inte är säker eller bra att äta. Man behöver lukta, titta och smaka för att kunna avgöra om maten behöver slängas. Många livsmedel går att äta flera dagar efter datummärkningen. Varför reflexmässigt slänga ätbar mat?
Kanske är det en generationsfråga, där yngre generationer har blivit sämre på att ta vara på mat? För den som inte har upplevt hunger är det troligtvis lite lättare att slänga.
Som privatpersoner kan vi helt klart göra mer för att minska svinnet. Men det kan även exempelvis skolorna. Måltidsservice, som genomför matsvinnsmätningar, noterade i fjol att tallrikssvinnet i Uppsalas skolor tycks minska. Samtidigt konstateras det på kommunens hemsida att vi fortfarande kan bli bättre på att ta vara på maten, även om det förstås är positivt att det går i rätt riktning. Skolorna som försöker minska på svinnet skickar också en nyttig signal till barnen om att det är fel att "vaska" mat.
Ett annat utmärkt initiativ är att Uppsala Stadsmission dagligen tar vara på matsvinn från livsmedelsbutiker och konditorier. Under fjolåret lyckades man ta vara på 81 ton mat. I stället för att slänga bra mat kunde den alltså delas ut till ekonomiskt utsatta i Uppsala. Win-win uppstår också med appar som Karma, som erbjuder mat - som annars skulle slängas - till halva priset. Genom att ta vara på mat som blivit över på restauranger, kaféer och matbutiker kan vi som privatpersoner köpa den till en billig peng.
I länder med betydligt fler fattiga påminns man oftare om matens betydelse och värde. Man behöver heller inte backa många generationer för att finna svenskarna som flydde svält och fattigdom, för att söka sig bättre liv i Amerika. Dagens överflöd av julmat och julklappar borde inte stå i vägen för att minnas det.
Men det finns fler skäl, än att tänka på fattigdom globalt och historiskt, till att minska på matsvinnet. Att så mycket mat åker i soporna är både ekonomiskt kostsamt och belastar miljön.
Planera matinköpen! Och släng inte i onödan.
Det går säkert att snart göra något gott av skinkan, prinskorvarna och risgrynsgröten som blir över.