Rebecca och Robin redo för Nobelfesten
Två av de 210 särskilt utvalda servitörerna till årets Nobelfest kommer från Tierp.Syskonen Rebecca och Robin Ullhagen har fått skriftligt godkännande på uppdraget och de har repeterat alla väl planerade rutiner.
— Det är klart att det är spännande, säger Rebecka Ullhagen. Att få servera på Nobelfesten är lite av målet.
-Ja, det är den man sett på TV, och det är dit man vill komma när man serverar säger hennes bror Robin Ullhagen.
De har blivit godkända av Stadshuskällarens ledning, och fått skriftlig bekräftelse på uppdraget med förhållningen att inte skicka dit "någon annan" om de skulle bli sjuka. Det fungerar inte, av bl a säkerhetsskäl.
Sveriges mest offentliga matlag skrider högtidligt ner i Blå hallen vid 19-tiden i morgon kväll, men då har syskonen Ullhagen och deras servitörskolleger varit i gång i minst fem timmar.
De har fått gå igenom rutinerna och repeterat in- och uttåg med festens alla hovmästare som följer ett väl beprövat körschema där inget lämnas åt slumpen. Och så har de fått mat före gästerna, en servitör med knorrande mage kan lägga sordin på stämningen.
—Att servera på Nobelfesten är ett hedersuppdrag, men det är egentligen inte svårare än det är vid andra större middagar, säger syskonens far Björn Ullhagen, själv flitigt anlitad servitör i Stockholm och Uppsala
—Kan man bara servera så är det ganska enkelt. Det är så välorganiserat i Stadshuset. Hovmästarna talar hela tiden om vad som ska hända, och det är bara att följa med strömmen.
Fast en och annan malör kan förståss inträffa.
—När jag ett år jobbade som hovmästare och kungen skulle serveras tappade de den glasyr formad till bokstaven N som satt högst upp på en glassbomb.
- Den föll ner på bordet, servitören och kungen hjälptes åt att få tag på N:et, men fick inget grepp på den med besticken., De körde omkring med N:et på bordet?
Desserten och all mat hämtar servitörerna i Gyllene salen där några av de många kockarna från köket ännu högre upp i huset lägger upp rätterna på serveringsfaten.
Det är Gyllene salen som senare på kvällen görs om till uppmjukningshall för matstinna och stelnande honoratiores.
Det är där som TV-kamerorna gärna fångar in Göran Persson senaste dansteknik.
Men vid de laget lider servitörernas arbetspass mot sitt slut. När de burit upp bankettgästernas sist använda fat och glas tar andra flinka händer hand om kvarvarande kandelabrar och borden bryts.
Det finns ett körschema för det också.
Syskonen Ullhagens väg till Blå hallen startade på allvar i slutet av sommaren förra året. De hade sett sin far servera ända sedan barnsben, och men fick då bli testade som servitörer på Uppsala slott, på pappas rekommendation.
—Min serveringsutbildning på Slottet varade en timme, det jag behövde kunna i övrigt hade jag lärt mig av pappa hemma, berättar Rebecca.
Och hennes bror hade lika lätt för sig.
Båda är flitigt anlitade servitörer vid större fester, Robin Ullhagen är därtill vikarierande servitör vid Krusenbergs gård söder om Uppsala.
I september fick de provservera i Blå hallen, det var vid en baluns för innemot 1 000 matgäster, en av dem hette Carl Gustaf Folke Hubertus.
Det vore fel att säga att Robin Ullhagen blev kompis med kungen. Men nu har han faktiskt en egen svid hängande på Stockholms slott.
Det är en av de speciella servitörsdressar som används vid kungens egna middagar. Robin Ullhagen har redan hunnit servera vid två tillfällen, tillsammans med pappa Björn. Och på söndag är det dags igen, då ska kungen bjuda nobelpristagarna på sin egen middag.
Men där får syster Rebecca inte vara med. Kungen har nämligen bara manliga servitörer.
Utsikterna är därför bättre för brodern Rasmus ännu en Ullhagenavkomma med samma intresse, nu 18 år gammal.
Han började jobba extra på Uppsala slott för tre månader sedan. Han är åtminstone halvvägs till Blå hallen.
Så jobbar vi med nyheter