De jobbade på luftbron från Mellanöstern
En svensk flygtekniker från Libanon och en purser med ambulanskompetens. Båda har arbetat på luftbron mellan Mellanöstern och Sverige under den stora evakueringen från kriget. Under många timmar är vi människornas enda länk till omvälden, säger Abed Aslan.
När flygplansteknikern Abed Aslan blev tillfrågad om att flyga till Syrien och evakuera svenskar från Libanon tvekade han inte, trots att han hade arbetat sedan fem samma morgon. Han är född och uppvuxen i Libanons huvudstad Beirut och har släktingar i Aleppo. Med sina språkkunskaper och inblick i det arabiska samhället såg han en chans att få hjälpa till på riktigt. Nu har han flugit fram och tillbaka till Syrien, Turkiet och Cypern sju gånger. En ovanlig insats, de flesta flyger bara en eller två gånger
— Abed har skrivit historia, säger hans kollega Lena Boman och berättar att Abed Aslans insatser under evakueringen blivit välkända och hyllade inom företaget.
— Jag är mer imponerad av de som flugit ner dit utan att kunna arabiska och ändå klarat det. Jag är glad att jag fick åka, det känns nästan som att jag fått mer än jag gett, säger Abed Aslan.
Lena Boman är purser (kabinchef) på SAS, men också utbildad ambulansflygsköterska. Därför står hon liksom många andra med dubbelkompetens med på SAS beredskapslista och rycker gärna ut när det behövs. Hon var bland annat med under evakueringen efter tsunamin och flög nu med på denna första evakueringstur till Aleppo.
Historierna de bär med sig från sina resor, Lenas enda och Abeds sju, är många och starka. Lena Boman minns bäst kvinnan som reste ensam med fyra barn och hade tvingats lämna sin man i Libanon.
— Hon ville inte resa om hon inte fick veta hur det var med honom så hon fick ringa med pilotens telefon. Hennes blick efteråt glömmer jag aldrig. Så lugn, lättad.
Abed Aslan minns våndan vid incheckningen, att tvingas välja vilka som skulle få de sista fyra platserna på det första flyget.
— Där fanns en familj på sju personer, fem barn och två vuxna. Och så en grupp med fyra ungdomar. Jag visste att familjens behov var mer akuta, så tillsammans med piloten räknade jag på planets vikt och kom fram till att de alla kunde följa med ändå om vi klämde ihop dem. När ungdomarna hörde det började en av dem gråta, hon nästan föll ihop på marken. Det var ett jobbigt val.
Tricken för att på bästa sätt samarbeta med personal på plats var många. Aleppos flygplats är liten, inte många i personalen kan engelska och allting hanterades manuellt. Abed Aslans kunskaper i arabiska kom att spela en viktig roll.
— Det handlar om så mycket mer än språket, arabiskan är tonfall och gester också, säger Abed Aslan som trots sitt egentliga yrke som tekniker fick hjälpa till med allt annat under evakueringarna, något han förutsåg tidigt.
— Så fort det var bestämt att jag skulle resa visste jag att jag inte kunde ha mina vanliga arbetskläder på mig, blåbyxor och T-shirt. Därför lånade jag en pilotmundering och hängde på så många medaljer och band vi kunde hitta. Det hjälpte. När vi kom ner berättade jag snabbt att min moster och mormor bor i Aleppo. Då blev hela besättningen inbjudna på starkt sött te, berättar Abed Aslan.
Både han och Lena Boman tagna av sina upplevelser som knutit ihop arbetskamraterna med starka band.
— Det är väldigt speciellt på de här flygningarna, många människor är i chock. Under några timmar är vi deras enda länk till verkligheten. På flyget från Aleppo var det dessutom väldigt många barn, säger Lena Boman som vis av sina upplevelser efter tsunamin instinktivt beställde extra choklad till flygningen.
— Det kan vara förlösande för barnen med godis och spel. Och för personal som jobbar hårt utan paus är det viktigt med socker. Men det här kriget och tsunamin har varit katastrofer på två olika sätt. Efter tsunamin var barnen apatiska, onåbara. Nu var de trötta men uttryckte sig öppet och direkt.
Att komma hem har varit något av en chock. Det kan för personer som arbetat intensivt med evakueringen vara svårt att komma tillbaka till familjen efter upplevelser som inte går att förmedla.
— Jag är just nu väldigt orolig för min familj som befinner sig i Beirut. Det känns märkligt, jag har hjälpt många att komma hem till Sverige men jag kan inte hjälpa min egen familj som är där, säger Abed Aslan. Hans föräldrar vill inte flytta till Sverige.
Fakta: Evakueringsflyg
SAS och andra flygbolag har ständig beredskap för att hjälpa till i krissituationer och ofta är det bara larmet från UD som fattas för att man ska kunna ge sig av direkt. Personalen som kallas in efter en speciell beredskapslista har ofta specialkompetens, till exempel beteendevetare eller sjukvårdspersonal. Besättningen och rutinerna blir ofta helt annorlunda än på "vanliga" flygningar eftersom situationen är så speciell.
SAS har under evakueringen av hemvändande från Libanon genomfört 22 flygningar, 120 piloter och kabinpersonal har arbetat. De andra flygbolag som huvudsakligen deltagit i evakueringen är FlyNordic och Nordic Airways, men även andra bolag har deltagit mer eller mindre.
Så jobbar vi med nyheter