Sexuell läggning erkänns som skyddsgrund i utlänningslagen i Sverige sedan 2005. För att få asyl i Sverige krävs att en person kan visa att hen känner en välgrundad fruktan för förföljelse.
Den asylsökande måste redogöra muntligt, mycket detaljerat, för sina “inre tankar och känslor” kring sin hbtq-identitet. Att som hbtq-person få asyl är svårt på grund av den bevisbörda som vilar på den asylsökande och många får avslag. Det visar RFSL:s rapport "Avslagsmotiveringar I hbtqi-asylärende" från 2020.
– Migrationsverket för ingen statistik över hur många som söker asyl i Sverige av fruktan för förföljelse på grund av sin sexuella läggning eller könsidentitet. Därför kan vi inte svara på hur många i den gruppen som får asyl eller ej, säger Robert Haecks.
Asylansökningar avslås många gånger just med motiveringen att den asylsökande inte anses ha “gjort sannolikt att hen tillhör gruppen hbtq-personer”.
– Om en persons berättelse är sannolik eller ej är en bedömningsfråga som görs i varje enskilt fall. Det är viktigt att komma ihåg att Migrationsverket inte ska försöka fastställa en persons sexuella läggning eller könsidentitet, säger Robert Haeks och tillägger:
– Det vi ska pröva är om en person som åberopar skyddsbehov på grund av sin sexuella läggning, könsidentitet eller könsuttryck har gjort sin tillhörighet till en sådan grupp sannolik.
Vad krävs då för att en historia ska vara sannolik?
– Det är inte vi som ska göra det sannolikt, det är upp till den sökande. Man ska till exempel kunna ha djupgående reflektioner och att berättelsen ska vara sammanhängande och inte innehålla för många motsägelser.