Hur har veckan varit?
- Intensiv, minst sagt. Jag har jobbat halvtid med Quickärendet, kan man säga. Jag får frågor hela tiden, via mail, Facebook, medierna och så vidare.
Varför är uppståndelsen så stor?
- Därför att det är så spektakulärt. Vi har en möjlig seriemördare och många otäcka mord. Dessutom har vi välkända debattörer som Jan Guillou, Leif GW Persson och andra som är engagerade i frågan. Det här ärendet passar också väldigt väl för tv-mediet, så som det har utvecklats.
Hur menar du då?
- Tv har blivit mer av ett upplevelsemedium fyllt av berättelser, känslor och intryck. Dokumentärerna om Thomas Quick har fått ett stort genomslag och SVT hör till dem som försvarar sin roll och går på i ullstrumporna, utan att redovisa sådant som kan tala emot dem. Det är egendomligt. Medierna har helt enkelt gått på en jätteblåsning.
Somliga skulle snarare hävda att det är du som går på i ullstrumporna och inte tar hänsyn till motstridiga fakta. Har det gått för mycket prestige i det här?
- Nej, för min del handlar det inte alls om prestige. Jag har ädlare syften än så. Anledningen till att jag engagerar mig så mycket i det här är att jag anser att det är moraliskt rätt att göra så. Jag skulle aldrig betala det här priset annars.
Vilket pris har du fått betala?
- Det här tar mycket tid och energi, förstås. Bland annat har jag insett hur dumma och elaka somliga kan vara. Några skriver otäcka saker till mig, andra vägrar bara att lyssna. Samtidigt hör många hyggliga, ömsinta och varma människor av sig också.
Har du aldrig tvivlat?
- Jag har ändrat mig flera gånger, men sedan har jag läst på mer och blivit än mer övertygad.
Leif GW Persson har sagt att han ska göra "juridisk hackpölsa" av dig och att "vill Lambertz bli sin egen dödgrävare så ska jag inte hindra honom". Kommentar?
- Det är tråkigt med alla tillmälen och raljeranden. I morse hörde jag Göran Hägg, Stig Malm och Kristina Axén Olin sitta i tv och säga att jag inte förstår något och att jag bara är ute efter att skaffa mig medietid. Många säger rena dumheter.
Du och motståndarsidan utkämpar ett ställningskrig och ni står extremt långt ifrån varandra. Kan man inte begära en större ödmjukhet av dig också?
- Jag tycker faktiskt inte att det är vi som raljerar, kastar skit och överreagerar. De andra i "Quicklaget", förre åklagaren Christer van der Kwast, utredaren Seppo Penttinen och journalisten Gubb Jan Stigsson är också väldigt utsatta just nu, men de är personer med mycket stor moralisk resning, människor som aldrig skulle ljuga eller förändra sina historier för att någon annan vill det.
I UNT har du liknat fallet Quick vid en "konstinstallation" som du "försöker njuta av". Handen på hjärtat: roas du inte lite av det här också?
- Jo, jag anstränger mig för att se det positiva. Det är lätt att fastna i en frustration annars. Betraktar man det med lite distans så är det ju fantastiskt att jag får vara med om det här. Men som sagt: främsta skälet till att jag deltar i debatten är att jag är fullkomligt bombsäker på att det här är den största blåsningen som medierna har gått på i svensk historia.
Vilken är den vanligaste missuppfattningen anser du?
- Det är att ett frikännande skulle innebära att man kan dra slutsatsen att den åtalade är oskyldig. Ett frikännande innebär att bevisningen inte räcker till för att visa att den åtalade på sannolika skäl är skyldig.
Regeringen har gett professor Daniel Tarschys i uppgift att utreda rätts- och vårdprocessen kring Sture Bergwall, som Quick heter numera. Vad tycker du om det?
- Det är väldigt bra och viktigt att man återigen tittar på vad som har hänt.