Matilda Eriksson (t.v. på kortsidan), Alexander Reider (längst ut på ena långsidan) och Edith Nelander (t.h. närmast kameran).
Vädret tycks kunna gå åt båda hållen under morgonen, himlen är en aning gråspräcklig och oförutsägbar. Hemma hos Elias Liljestrand i Kåbo firar klass NA19a med en traditionell Champagnefrukost, och här hade lite dåligt väder sannolikt inte spelat någon roll – humöret är på topp.
– Det är lite overkligt, man har alltid vetat att den här dagen ska komma, men man har inte vetat hur den skulle vara. Det är väldigt stort, säger Matilda Eriksson.
– Det varvar att man tänker ”det här är vår student, det här är vår student!” och att man bara sitter och äter frukost, säger Edith Nelander och skrattar.
Champagnen flödade och efter en väl tilltagen frukost delades utmärkelserna "Klassens..." ut till samtliga – med motiveringar skrivna på rim på papperstallrikar.
Champagnefrukost med klass NA19a på Rosendalsgymnasiet.
Molntäcket sprack upp lagom till att studenterna skulle springa ut. På andra sidan staden, på Fyrisskolan, hölls ett av dagens allra första utspring på förmiddagen. Det var Fyrisskolans särklasser som sprang ut till tonerna av en liveorkester som spelade studentsången.
Bland de stolta familjemedlemmarna som samlats på plats fanns Pia Westerman, farmor till Tuva Åkerblad.
– Det känns jättebra, det enda som är tråkigt är att Tuva älskar att gå i skolan. Men nu ska hon till ett bra ställe där hon kommer kunna arbeta, berättar hon.
Farmor Pia Westerman tillsammans med Tuva Åkerblad efter utspringet.
Lagom till att Celsiusskolan hade sitt utspring klockan 13 var solen rent gassande het. Utanför träffade UNT systrarna Rensmo: Amanda, Alva och Linnéa, som var på plats för att fira sin yngsta syster Lisa, som läst natur. De har alla fyra gått på Celsiusskolan, och de tre äldsta systrarna har sedan läst vidare till civilingenjörer.
Men Linnéa Rensmo tror inte att yngsta systern kommer gå samma väg.
– Hon är lite coolare än oss, hon går sin egen väg, säger Linnéa Rensmo.
Amanda, Alva och Linnéa Rensmo. De har gjort två dubbelsidiga studentskyltar, dagen till ära. Äldsta systern fick ett enkelt plakat med en sida på sin student, näst äldsta fick ett tvåsidigt, tredje systern fick en dubbelsidig skylt och en enkelsidig, nu får fjärde systern Lisa två skyltar med två sidor, förklarar Amanda.
Men när Lisa själv kommer ut, iförd studentmössa, förklarar hon att hon inte alls lika säkert dömer ut vägen mot att bli civilingenjör:
– Nä, jag har ju sökt det! förklarar hon för sin häpna syster, när de möts utanför skolan och omfamnas.
De fyra systrarna Rensmo, som alla gått på Celsiusskolan. Nu var det yngsta systern Lisas tur att ta studenten.
För många innebär studenten lite sorg blandat med glädje, men Dionisio "Ito" Arcos, som står indraperad i Chiles flagga, är mest glad att vara färdig.
– Det känns skönt att äntligen komma härifrån. Jag har gått om ett år, så jag har gått i gymnasiet fyra år nu. Det känns skönt att äntligen komma ut i det verkliga livet.
"Jag vill bara visa att jag har med mig mitt folk också", säger Dionisio "Ito" Arcos, som står invirad i Chiles flagga.
Kommer du inte sakna något med gymnasiet?
– Nä, nä. Jag kommer sakna fotbollen här, och vännerna och kanske lärarna, men jag är glad att lektionerna och sådant är över.
Edda Flink och Frida Carlsson i klass S19B fällde en hel del tårar i samband med utspringet.
"Lycka och sorg, vi har kämpat så mycket de här tre åren tillsammans", säger Edda Flink.
– Lycka och sorg, vi har kämpat så mycket de här tre åren tillsammans, summerar Edda.
Känns det som att ni kommer spridas för vinden efter gymnasiet?
–Nej gud nej, den här tjejen kommer jag hålla hårt i, säger Frida och kramar om sin vän.
Vad minns ni mest från gymnasiet?
– Jag tror det är de sista veckorna, när man fått en riktigt bra klassammanhållning. Vi har haft klassfester och målat våra tröjor, säger Frida Carlsson.
– Vi minns också distansundervisningen. Men det har också varit mycket glädje, och vi har haft jätteroligt. Det har varit de bästa åren i hela mitt liv. Speciellt mina kompisar, och även lärarna, de har varit helt fantastiska, säger Edda Flink.