Blomsterstigen är doktor Westerlunds behandlingsled i Storlien där Enköpings berömde doktor etablerade en sommarpraktik 1883. Sedan 2005 har Storliensektionen inom Westerlundssällskapet uppdraget att bistå med skötsel och underhåll av stigen.
Ursprungligen markerade bänkarna hur långt doktorn ordinerat sina patienter att gå under behandlingen. Förutom bänkar finns nu två vindskydd, ett vid Ernstkumlet dit patienter på bättringsvägen kunde ordineras bära en sten. Det andra är Vindarnas tempel, högst upp på Skurdalshöjden med magnifik utsikt mot Norge och över svenska fjäll.
Leif-Åke Wiström från Enköping har varit med i Storliensektionen från starten som medlem i Westerlundssällskapet, men också med lång erfarenhet från först Skid- och sedan Friluftsfrämjandets många år av verksamhet i Storlien.
– Vi har haft gott samarbete med Storlienbor genom åren. Tyvärr har några avlidit och andra har flyttat, berättar han på väg i rask takt mot Ernstkumlet med sekatören redo att attackera busksly som hotar växa över stigen.
Sektionsmedlemmarna Christer Hansson och Rune Wahlström stannar till vid en fjällbjörkstam, tar fram sågen och ser till att vandrare kan gå vidare till Ernstkumlet utan andra hinder än motlut.
Dagen efter gör Leif-Åke Wiström sällskap med Sten-Åke Wetterström, den förste bär sekatör och hammare, den andre en bunt blåmålade märkkäppar. De kollar alla 56 bänkar och det blir en hel del bankande på spikar och bänkbräder, ett otal klipp med sekatören, många märkkäppar stagas upp och en del nya sätts på plats.
– Några bänkar skulle behöva bytas ut, vi får se hur vi kan lösa det, säger Leif-Åke i farten på väg mot nästa bänk.
Christer Hansson och Rune Wahlström har under tiden tagit sig an den första trappan där vårfloden fått stenplattor att vicka betänkligt.
– Nu är det säkrare att gå där, säger Christer Hansson efter att spett och skyfflar ställts tillbaka i arbetsboden.
Dagen efter har ett kort men häftigt regn spolat en platta åt sidan, och spett och skyffel tas fram igen.
Blomsterstigen bär inte sitt namn förgäves, och Anniken Karell Håkansson ser till att skyltar kommer upp med bild och beskrivning vid blommor längs stigen. Många vandrare stannar till, läser och lär.
– Det kan vara svårt att hinna uppdatera skyltningen i takt med växtsäsongen. Det är tur att jag bor i Östersund och har kortare resväg än Enköpingsborna, säger hon, skrattar, och försvinner upp längs stigen med en knippa skyltar i handen.