När hon gick sista året på gymnasiet i Göteborg nåddes hon av ryktet att Uppsala hade det bästa studentlivet. Sex år senare är Hedil Minshed nöjd med valet av studieort. Ryktet har motsvarat hennes förväntningar.
LÄS MER: "Vi sprutar champagne på varandra och dansar"
– Ja, med råge. För mig var det nytt att hela staden tillsammans är med och samarbetar för att Uppsalas studentliv ska bli så bra som möjligt. Vi har diskussioner med kommunen, med myndigheter och med universitetet och det är ett helt maskineri där alla jobbar åt ett och samma håll.
Hedil Minshed är 24 år och utbildar sig till gymnasielärare i samhällskunskap och religion. Men den här terminen har hon studieuppehåll och sedan årsskiftet är hennes titel curator curatorum. Det betyder att hon är ordförande på heltid för Kuratorskonventet som är samarbetsorgan för Uppsalas 13 studentnationer och representerar totalt cirka 35 000 studenter.
Arbetsplatsen är förlagd till Uppsala Studentkårs lokaler på Övre Slottsgatan och jobbet innebär att vara en länk mellan nationerna och övriga samhällsinstitutioner. Kuratorskonventet har dessutom flera olika underkonvent med samordningsansvar för till exempel studentorkestrar, idrottsföreningar och studenttidningar.
Hittills har jobbet ”varit över förväntan”, tycker Hedil Minshed.
– Jag har lärt mig väldigt mycket, både om mig själv och om hur ett kontorsjobb fungerar. Det är också häftigt att inse hur många som jobbar med att utveckla studentlivet i Uppsala. Det här arbetet syns inte riktigt, men att så många olika instanser samarbetar borde uppmärksammas mer, säger hon.
Hedil Minshed är uppvuxen i en familj som hon beskriver som ”väldigt politiskt intresserad”. Föräldrarna, som själva var politiskt aktiva i Irak, kom till Sverige som flyktingar 1991. Samhällsengagemanget har hon alltså fått med modersmjölken och just hennes mamma är en stor inspirationskälla.
– Min mamma är en väldigt driven och passionerad person. Hon har tidigare jobbat inom socialtjänsten och har nu öppnat ett boende i Göteborg för ensamkommande flyktingbarn. Att se hennes driv i det arbetet gör att jag också får ett driv. Det är roligare att jobba när man brinner för något.
Själv har Hedil Minshed ingen konkret plan för sitt yrkesliv. Men hon vet i alla fall att hon vill jobba med något som påverkar samhället.
Vad gör du om tio år?
– Då har jag flyttat till Stockholm, stadgat mig och bildat familj. Jag tror inte att jag jobbar som lärare. Det är ett roligt jobb men jag känner att arbetslivserfarenheten från nationsengagemangen har gjort att jag hellre vill vara på ett kontor. Kanske på en myndighet som sysslar med skolfrågor eller annan samhällsutveckling. Jag tycker att skolan är en av de viktigaste plattformarna för att förändra samhället. Det är ju där vårt framtida samhälle finns. Och jag hoppas att jag har ett lika händelserikt och roligt liv som i dag.
På tal om roligt så rycker sista april allt närmare. Strax före jullovet var det uppstartsmöte på Norrlands nation med alla inblandade instanser och nu är det minst sagt fullt upp. Hedil Minshed knappar in på mobiltelefonen och konstaterar leende att hon denna dag har fem olika möten inplanerade. På kvällen är det dessutom dags för nyval till Kuratorskonventet kommande hösttermin och då ska hennes ersättare utses.
Men hon jobbar inte ensam. Kollegorna David Martinsson och Sara Patz kommer in i rummet under intervjun och sätter sig vid sina datorer. När Hedil Minshed får frågan om hur många flaskor vatten som beställts inför den årliga Varannan vatten-kampanjen på sista april svarar hon ”100 000”, men blir rättad av David Martinsson som är ansvarig för kampanjen.
– Nej, det är 96 720 stycken och 65 520 av dem ska till studentnationerna, säger han.
Behövs Varannan vatten-kampanjen?
– Ja, verkligen, svarar Hedil Minshed med eftertryck. Det är många studenter som tycker att det är jättebra att det finns vatten och polisen säger också att de märker att kampanjen gjort att det blivit mindre fylla.
Festas det för mycket bland Uppsalas studenter?
– Det är mycket festande, men det är också väldigt organiserat. Jag tycker att studentlivet i Uppsala är en trygg plats att festa på.
LÄS MER: Här får du inte dricka på valborg
Skvalborg och kvalborg, forsfestival och forsränning, grötfrukost och sillunch, mösspåtagning och champagnegalopp, picknick i en park, vårsång vid Carolina Rediviva och Gunillaklockan, vårbal på Slottet och fester på studentnationerna till klockan fyra på natten.
Listan på sista april-aktiviteter kan göras ännu längre och redan i fredags kväll inleddes Forsfestivalen vid Ångströmlaboratoriet, vilket innebar startskottet för den tiodagarsperiod som gör Uppsala unikt bland Sveriges studentstäder.
Vad betyder sista april för dig?
– Det betyder väldigt mycket. Det är då som Uppsala visar sig när det är som bäst. Det är så kul att se att människor från olika generationer möts och delar den här festen tillsammans. Speciellt påtagligt är det vid mösspåtagningen i Carolinabacken, säger HedilMinshed.
Kan man inte bli trött på alla traditioner?
– Nej, jag tycker det är positivt. Det är någonting fint med att ha traditioner som man kan samlas kring, tycker jag. Och det känns rätt speciellt när man tittar på gamla bilder från sista april-firandet i Uppsala och förstår att de gjorde samma saker då.
Hennes egen Valborgsmässoafton blir i år delvis uppbokad av jobb, om än roliga uppdrag. Förmiddagen är än så länge relativt oplanerad, men troligen lär det bli både koll på forsränningen klockan 10 och sillunch lite senare. Men klockan 14.00 inleder hon ”arbetsdagen” med mingel och tal i Carolina Rediviva för att sedan trängas på universitetsbibliotekets balkong med rektor och annat fint folk och vinka till folkhavet i Carolinabacken klockan 15.
17.30 ska hon sedan vara ombytt till ”högtidsdräkt”, vilket betyder balklänning, för då är det valborgsbal med kören Allmänna Sången på Slottet.
– Det blir faktiskt första gången jag går på valborgsbalen. Tidigare år har jag inte kunnat eftersom jag varit så engagerad i Göteborgs nation, men jag ser fram emot den jättemycket och har hört att det brukar vara härlig stämning med mycket sång.
Strax efter klockan nio på kvällen är det så dags för det stora hedersuppdraget. Sedan 1971 är det curator curatorum som håller talet till våren vid Gunillaklockan på Slottets borggård. Talet kommer att vara cirka åtta minuter långt och direktsänds traditionsenligt i Sveriges Radio.
Är du nervös?
– Ja, lite nervöst är det. Det är ju ett väldigt ärofullt uppdrag. Jag har redan förberett mig lite och har en idé om vad jag ska prata om, säger Hedil Minshed hemlighetsfullt.