När Melker Andersson var i tonåren visste han att han ville se världen. Men framför allt ville han åka skidor.
– Jag var vilsen som många andra, men tänkte att det skulle vara kul att åka till alperna och jobba på olika skidorter. Kock verkade vara ett bra yrke eftersom man kunde jobba på kvällarna och åka skidor på dagarna, säger han och erkänner att han är en person som lätt blir "nördigt intresserad" av saker.
– Det finns liksom inget stopp, skrattar Melker Andersson.
19 år gammal flyttade han från det lilla bruksamhället Forsbacka, mellan Gävle och Sandviken, och började på restauranggymnasiet i Umeå. Vid sidan om studierna extraknäckte han på stans bästa krog, Restaurang Viktor.
– Det var en ny värld som öppnade sig för mig. Det var kreativt, man pratade mat och jag sög in allting. Jag jobbade så ofta jag kunde och eftersom jag inte hann byta om cyklade jag i den vita kockrocken till restaurangen direkt från gymnasiet. Det är ju inte så hygieniskt och gillades inte av skolan.
Så tycker Melker Andersson om Uppsalas krögare
Melker Andersson ler stillsamt åt minnet. 36 år senare sitter han nu iklädd en annan vit kockjacka vid ett långbord på jätterestaurangen Mother som han och parhästen Danyel Couet öppnade för ett och ett halvt år sedan. På jackans högra bröst är hans namn diskret broderat i snirklig stil. På den vänstra sidan sitter en liten röd hallonfläck som ett litet bevis på att han även denna dag gjort ett arbetspass i köket.
Mother är en av flera krogar i Melker Anderssons och Danyel Couets stockholmsbaserade restaurangimperium. I krogfamiljen samsas populära ställen som Smak, Público (före detta Fredsgatan 12), Vigårda och Miss Voon, som nyligen öppnat även i Uppsala.
Med sina 500 platser är Mother – som ligger på Mäster Samuelsgatan mitt i den brusande storstaden – Stockholms största à la carte-restaurang. Konceptet är att servera näringsriktig och hållbar mat.
– Vi kockar har bara fått lära oss att laga mat för njutning, inte för att maten ska vara bra för människan. Det är egentligen jättekonstigt. Jag och Danyel vill påverka vår bransch att ta ett större ansvar för miljön och skapa måltider utifrån gästens behov. Och det finns ett jättestort intresse från gästerna. De vill veta vilka gårdar vi jobbar med och om fisken är miljögodkänd. Jag är väldigt lyhörd, det är ju kunderna vi lever på, säger Melker Andersson.
23 år har gått sedan han och två kollegor öppnade finkrogen Fredsgatan 12 i Konstakademiens hus på Norrmalm i centrala Stockholm. Året efter tog Melker Andersson silver i franska prestigetävlingen Bocuse d’Or, även kallat kock-VM. Och 1997, två år senare, tilldelades Fredsgatan 12 en stjärna från prestigefulla Guide Michelin.
Sedan dess har Melker Andersson – strategiskt medvetet eller omedvetet låter vi vara osagt – odlat sitt varumärke. Han har medverkat i tv-program som ”Melkers krogakut”, ”Matakuten”, ”Grillmästarna” och ”Kockarnas kamp”. Han har gett ut flera kokböcker och har tillsammans med Danyel Couet startat och sålt krogar i ett imponerande tempo.
Han har också fått rubriker för ett omskrivet utpressningsförsök för några år sedan, där en gängledare till slut dömdes till fängelse.
Epitetet stjärnkock har han i alla fall fått vänja sig vid. Det används flitigt och ganska oreflekterat – inte bara av oss av oss i media – och det är rimligt att fråga sig vad det egentligen betyder.
– Det är det ord som missbrukas och är lite uttjatat. Egentligen är det ju så att man ska vara kock på en restaurang som har stjärna i Guide Michelin för att kallas stjärnkock. Så utifrån det så är jag ju inte det längre och själv skulle jag aldrig kalla mig stjärnkock, säger Melker Andersson.
För en utomstående kan det tyckas lite märkligt att han fortfarande ofta jobbar i köket som vilken anställd som helst. Men han gillar att vara motorn i själva driften och dessutom vara en i gänget och att "inte se mig som finare än någon annan".
Men nu, 55 år gammal, har Melker Andersson bestämt sig för att det är dags för förändring.
– Jag har visserligen sagt det förr, men nu menar jag det. Om ett par dagar är det dagen D och när jag vaknar dagen efter börjar jag på ett nytt spår. Jag vet inte riktigt vad det innebär, men jag kommer att ha en annan roll och tänker jobba mer med utveckling och projekt inom koncernen, säger han och menar att han genom åren tagit för liten hänsyn till familj och vänner.
– Det här är bara någonting jag måste göra. Jag har fått en insikt om att jag även måste satsa på andra människor, inte bara på mig själv.
I framtidsplanerna ingår också en gammal sjöbod nere vid hamnen i Öregrund. Idén att öppna en liten fiskrestaurang här fick han i höstas när han hälsade på sin frus syster, som har sommarställe i Öregrund.
– Det är en väldigt charmig hamn med sjöbodarna, vattnet och bryggorna. Jag tänkte att här kanske man kan hitta på någonting med fisk och skaldjur. Det är sån jag är, jag kan gå omkring var som helst i världen och bli sugen på lokaler och ställen.
Bojabäs – som fiskkrogen ska heta – blir ett mellanting mellan kafé, bar och restaurang och ska enligt planen öppna i slutet av juni.
– För mig är det som att gå tillbaka i tiden och göra något väldigt småskaligt. Jag kommer att måla och snickra själv och det är ju lite på samma sätt som när jag 1994 startade Fredsgatan 12. Det ger mig energi och blir en stor kontrast till den slags stordrift som det ändå blir i Stockholm. I Öregrund kan jag ta grepp om allting från skeden till plankan som ska spikas upp.
Men har du gjort en affärsmässig analys av Öregrund som krogstad?
– Nej, haha, jag jobbar inte riktigt så. Det låter tråkigt.
Melker Andersson kallar Bojabäs för ett "hobbyprojekt" och ska inte ses som en riktig restaurangsatsning. Han skrattar och är tydlig med att tanken inte är att bli krögare fullt ut i Öregrund.
– Jag gör en rolig grej under semesterperioden och förhoppningsvis tycker folk att jag bidrar med någonting när det gäller restauranglivet. I Öregrund finns ju redan duktiga krögare som driver restauranger, jag är inte där för att på något sätt ta en plats i den krögargruppen. Jag gör det här för att det är lite kul.
I hans nya liv ingår också att åka mera skidor. Inte utför som han först och främst brann för som ung, utan på längden. Han brukar försöka åka flera långlopp per år och planen nu är att både köra fler lopp och öka träningsdosen.
Han berättar att han redan har hittat en bra slinga för rullskidor i Öregrund.
– För mig är det terapi att åka ut och träna längdskidor. Det är lätt att bli uppäten av den här branschen, det blir så mycket krog. Du måste ha något annat att tänka på.