Donald Trump, vad skulle han ha för att komma till UKK och föreläsa för Uppsalas företagare måntro?
Året var 2011 och Helena och Magnus Axelid satt och planerade kommande relationsdagar. Det visade sig att Donald Trump – då affärsmogul och flera år från presidentposten – ville ha 2 miljoner kronor för att pallra sig hit och ställa sig på UKK:s scen. Så den planen fick de lägga ner.
Magnus Axelid grämer sig ändå lite.
– Hade vi fått in några partners som sponsrade hade vi nog kunnat ta kostnaden. Tänk … vilken grej det hade varit för Uppsala såhär i efterhand, säger han och skrattar.
– Det blev Göran Persson som kom i stället. Han tar under 100 000.
Magnus Axelid gillar att tänka stort. Utveckling och visioner är hans grej, men så är han också företaget Relations affärsutvecklare. Helena Axelid, projektledare och affärsansvarig, är den handlingskraftiga realisten som omsätter visionerna till verklighet. Ja, när det går, då.
– Vi kompletterar varann. Det är det som gör att vi kan jobba tillsammans. Sen får man tänka 80-20: att det i de flesta förhållanden finns 20 procent hos den andre som man får lära sig att leva med. Det finns liksom ingen komplett människa eller partner, vi har alla våra sidor, säger Helena.
Vi sitter inne på Relations kontor i Rosendalshallen, vid ett gult bord med ljusblå stolar och med ett surrande orangt kylskåp i 50-talsstil i ena hörnet.
Magnus och Helena Axelid har inte bara jobbat ihop i 20 år. De är också gifta och har tre barn tillsammans. Klart man undrar: bråkar de mycket? Lessnar på varann? Magnus och Helena tittar på varandra.
– Bråkar … nej det gör vi väl nästan aldrig? säger Magnus.
– Nej, vi är bra på att reda ut grejer tidigt. Det här med att jobba ihop funkar nog antingen jättedåligt eller jättebra. Vårt företag är ju som ett fjärde barn. Ett livsprojekt, säger Helena.
Helena och Magnus Axelid har ägnat hela sitt yrkesliv åt att skapa bättre relationer i Uppsalas företagsvärld. Ofrånkomligen har de funderat mycket över vad som gör att relationer lyckas. För ett par år sedan tog Magnus ledigt för att skriva en bok i ämnet: ”Varför ska vi dansa? Vi är ju redan ihop”.
– Boktiteln sammanfattar egentligen boken. Om man har en relation och den bara är, som en fabrik, då tröttnar man. Par som hållit ihop länge kompletterar varann. Par som är för lika lessnar, det krävs nåt som är spännande, säger han.
De kommer in på sina egna olikheter igen. Helena går upp sex om mornarna och bakar bananscones, kokar olika grötsorter och mixar ihop hallon- och blåbärssmoothie till de tre döttrarna.
– Att vara hemma och baka och få alla att må bra är väl lite av min mission. Jag älskar att vara i nuet. Magnus däremot vill alltid iväg och kan aldrig stanna och njuta. Och han är otroligt impulsiv.
Magnus rycker på axlarna och nickar. Sån är han definitivt.
– I går gick jag upp klockan fem, jag fick plötsligt för mig att åka till Järvsö där vi har byggt ett fritidshus.
Är det inte flera timmar till Järvsö? Han skrattar.
– Jo. Tre. Men jag hade lite idéer för trädgården. Om jag kommer på nåt måste jag göra det direkt.
Det har gått 23 år sedan de träffades. Magnus var 23, Helena 21, och klockan var strax före två på natten på dansgolvet på dåvarande innestället News Café i centrala Uppsala. De hade gått på samma högstadium i Heby och Helena hade tyckt att Magnus verkade rätt dryg. Men när både på varsitt håll tappat bort sina kompisar gick hon fram till honom på andra sidan dansgolvet.
– Han såg ensam ut, och jag upptäckte att han var vettig. Inte alls dryg. Lamporna tändes, vi stod kvar och pratade och Magnus frågade mig om jag ville komma hem och käka varma mackor. Han sa att han bodde i närheten ... men det visade sig att han bodde i Sala backe! Det var 22 minusgrader och jag hade jättekort kjol.
Magnus lutar sig tillbaka mot stolsryggen och skrattar.
– Äh, jag hade ju gått pingisgymnasiet i Lycksele. Med Lyckselemått mätt var det inte långt till Sala backe.
Det var nästa dag han fick henne på fall på allvar. När Helena skulle gå hem sa Magnus: ”Det här känns bra för mig, men vad tycker du? Ska vi fortsätta eller skita i det?”
– Just det där raka, det uppskattar jag väldigt mycket. Magnus ärlighet. Han har inga dolda agendor, och sånt är så himla skönt för då vet man var man har en person.
Magnus påpekar att den fråga folk borde ställa till varann på första dejten är på vilket sätt den andra är sinnessjuk.
– Då vet man, liksom. För alla har ju nåt område där man är knäpp. Yta är ointressant och perfekthet … nej, det klarar jag inte. Jag hatar tv-serier där folk är supersnygga. Just nu är jag helt fast i Fauda, en serie om Israel-Palestina. Det är verkligen inte snyggt eller trevligt, men det är äkta. Jag älskar det.
På den vitmålade kontorsväggen hänger en affisch från Relations 20-årsjubileum. När Magnus startade Relation 1998 var det i form av en tidning, med reportage om Uppsalas alla entreprenörer. Ett av målen var att skapa en stolthet i Uppsala som han tyckte saknades. Helena hoppade av sitt dåvarande säljjobb för att hjälpa till med försäljningen och bli en del av bolaget. Företaget växte i takt med de nya idéer de kom på, och blev snart Uppsalas största affärsnätverk.
Trots alla år av erfarenhet har de fortfarande ångest inför varje evenemang. Särskilt Magnus. Under åren då de arrangerade Relationsbåten, då ett tusental beslutsfattare och företagare under ett dygn minglade och underhölls på en hyrd Finlandsfärja, hände det att han höll sig i hytten större delen av resan. Magnus skakar på huvudet medan han skrattar åt sig själv.
– Jag har fått ha med mig fem skjortor för att jag svettas så mycket av stressen. Jag är så sjukt orolig att det inte ska bli bra.
– Ja, jag fick gå och hämta honom från hytten, säger Helena. Men jag förstår honom, jag är också orolig. Vi har ju en kräsen målgrupp.
När Relation drog igång var såväl Uppsala som tidsandan var en annan, och Relation har fått anpassa sina evenemang efter hur dagens företagare vill mötas.
– I dag är allt slimmat på alla sätt och vis, så vår största konkurrent är tiden. Förut hade vi heldagsevent, det funkar inte längre på samma sätt. Och i stället för att gå dit och bara bli inspirerad, vill deltagarna numera få konkreta verktyg med sig därifrån, säger Helena.
På samma sätt som en relation behöver utvecklas för att överleva behöver Relation det, menar de. De har därför funderat mycket över hur de ska hjälpa till att fördjupa relationerna mellan stans aktörer.
– Själv är jag verkligen jättedålig på small talk. Jag somnar om ett samtal inte berör mig. Det är jättekul att vi har fått människor att lära känna varandra, men minglets tid är förbi. Nu måste vi gå från kindpussar till riktiga relationer, säger Magnus.
Han visar den app som de nyligen utvecklat, med en slags rörliga visitkort där personen berättar varför man finns och vart man är på väg. Målet är att så många som möjligt av Relations omkring 500 medlemmar ska skapa ett sådant.
– Vår förhoppning är att det ska skapa större förståelse för andra och leda till nya samarbeten. Man önskar ju också att fler funderar över det mänskliga mötet. Ju större avstånden är mellan människor, desto sämre blir förståelsen och ju sämre blir samhället. Blir det tillräckligt stort avstånd så smäller det.
I Uppsala bodde Magnus och Helena Axelid bara några år. I juli 2003 gick flytten till en nybyggd trävilla i Örsundsbro, en halvtimme sydväst om Uppsala. Planen har länge varit att en dag flytta tillbaka till Uppsala. Men planer ändras. Nu drömmer de i stället om Järvsö, och det nya fritidshuset mitt i byn som de byggde klart i våras.
Den där stoltheten som de hade hoppats skulle växa till sig i Uppsala ser de ännu inte till.
– Akademikermolnet ligger kvar över stan. Här finns fortfarande inte den lokalpatriotism som jag vill ha där jag bor, det gör Uppsala mindre personligt. Det vill jag vara med och ändra på, säger Helena.