Med ett och ett halvt år kvar till valet gick Agneta Gille, socialdemokratisk riksdagsledamot för Uppsala län, nyligen ut och meddelade att hon inte kommer att ställa upp 2018. När vi träffas över varsin kopp kaffe på ett kafé i Uppsala förklarar hon att hon var tvungen att meddela sitt beslut redan nu.
– Partidistriktet ska välja valberedning och jag har nominerats till ordförande. Det betyder att jag ska leda arbetet att nominera kandidater till riksdagslistan och de tre landstingslistorna samt ge förslag på landstingsråd.
Det var med viss vånda som Agneta Gille kom fram till att hennes fjärde mandatperiod i riksdagen också blir den sista. Dels tycker hon att arbetet är så roligt och stimulerande, dels har hon passerat 60 och anser att det behövs äldre personer i riksdagen. En tredje sak som gjorde det lockande att stanna var att hon med sin mångåriga bakgrund har mer pondus och bättre kontaktnät än någonsin tidigare, något hon märkte när Socialdemokraterna hamnade i regering igen 2014.
– De som sitter i regeringen i dag är ju mina före detta kolleger som jag känner väl och har jobbat med i alla år. Då kan jag verkligen vara med och påverka.
Samtidigt tycker hon att det är sunt att riksdagsledamöter byts ut med jämna mellanrum. På det privata planet vill hon hinna umgås mer med sitt barnbarn och hon har drömmar om volontärarbete.
– Jag har alltid sagt att jag ska bli volontär den dag jag slutar i riksdagen. Jag kommer att vara 62,5 år och har inget arbeta att gå tillbaka till. När jag har varit ute och rest i världen har jag sett vilka behov det finns.
Med tanke på att hon är utbildad barnskötare med över tjugo års yrkeserfarenhet är det ett barnhem eller en småskola som ligger nära tillhands för Agneta Gille.
– Jag besökte ett barnhem i Ghana och det var en stark upplevelse. Men mina vänner brukar fråga om jag skulle klara att åka hem efteråt utan att ta med mig barnen. Jag är en blödig person.
Agneta Gille är uppvuxen i Österbybruk och född i ett socialdemokratiskt hem. Fadern var arbetare på Fagerstaverken och modern var vårdbiträde på ett äldreboende.
– Jag blev medlem i SSU tidigt, men det var när jag hade flyttat till Uppsala och börjat jobba som jag blev aktiv i politiken.
Efter barnskötarutbildningen började hon jobba i ett så kallat trefamiljssystem på Rackarberget och gick hon via ett år på Akademiska sjukhuset över till en förskola i Källparken. Både i trefamiljssystemet och i Källparken valdes hon till fackligt ombud.
– Kollegerna sa det att du törs prata för oss. Och det ledde vidare till kurser inom Kommunal och andra utbildningar.
Kollegerna från Källparken har hon saknat under åren, men hållit kontakt med ändå, bland annat genom revysällskapet Vaksala ord. Det var 1995 som hon lämnade barnskötaryrket för att istället bli ombudsman för Socialdemokraterna. Orsaken var att hon inte kunde komma längre i det fackliga arbetet.
– Till slut kommer man fram till en punkt i förhandlingarna när arbetsgivaren säger att det inte är en fråga för dem längre. Det är politiska beslut som ligger bakom. Därför började jag jobba politiskt istället.
Arbetsmarknadsfrågorna fortsatte att vara i fokus för Agneta Gille och när partiledaren Göran Persson 1999 kallade henne till sig och frågade om hon ville bli biträdande partisekreterare var det just för att jobba med de fackliga frågorna.
– Det handlade bland annat om att se till att sjukskrivningarna inte skulle dra iväg. Jag samarbetade mycket med Sveriges kommuner och landsting, med LO och med regeringen. En av mina styrkor är att jag lyssnar och tar till mig saker och förstår hur de olika parterna tänker för att sedan kunna hitta en bra lösning. Så om LO kände att Göran Persson inte lyssnade på dem kunde jag berätta att jag hade pratat med honom och att han visst gjorde det och brydde sig om deras frågor.
Inför valet 2002 fick hon frågan om hon ville stå på plats fyra på Socialdemokraternas riksdagslista för Uppsala län. I valet fick partiet fyra mandat för länet.
– Det var stort. Det var en sak att bli vald av Göran Persson och partiet, men att bli vald av folket var större. Det var häftigt.
Att som ”lågutbildad bruksjänta” kliva in genom portarna till riksdagen kändes väldigt högtidligt för henne. Agneta Gille hamnade dessutom i finansutskottet där de borgerligas representanter alla var utbildade ekonomer som slängde sig med facktermer och obegripliga förkortningar.
– Hur ska jag klara det här, tänkte jag. Men jag hade erfarenhet från att ha varit på arbetsgolvet och det var där jag kunde hämta min styrka.
En annan sak som har givit henne viktiga erfarenheter var den cancerbehandling hon gick igenom 2009–2010. Det var vid en mammografiundersökning som en knöl i bröstet upptäcktes hos Agneta Gille, en knöl som visade sig vara en elakartad tumör.
– Det väckte många tankar om döden hos mig själv och jag fick rådet att skriva dagbok som ett sätt att bearbeta det jag gick igenom.
För att inte alla personer i hennes närhet skulle behöva sitta med frågor om hur hon hade det började hon blogga för UNT. Hon fick oerhört positiva reaktioner både från folk som hörde av sig och medpatienterna i väntrummet hos onkologen.
– Det var en överraskning för mig att bloggen var till så stort stöd för andra. Någon gång skulle jag vilja sammanställa den till en bok.
Innan vi skiljs åt frågar vi Agneta Gille om den lite ängsliga bruksjäntan från Österby på sin väg till en riksdagsveteran med pondus någonsin blev blasé på att gå in genom den där porten till riksdagshuset.
– Nej, det är alltid lika stort vid riksdagens öppnande att vara en av 349 utvalda av tio miljoner människor. Den dagen när riksdagen öppnar 2018 kommer jag nog att sakna att vara med.