Videon Àr inte lÀngre tillgÀnglig
Det Àr lunchdags. Tilde de Paula Eby synar de fÀrdiggjorda mackorna i kyldisken. Allt med kött gÄr bort, men fisk Àter hon. Det blir en rÀkmacka och en flaska mineralvatten. Hon gÄr fram till bardisken pÄ kaféet för att betala.
â Tilde! Men heeeeeej! Vad gör DU hĂ€r? utropar en blond kvinna i 30-Ă„rsĂ„ldern upprymt. Hon lĂ€mnar hastigt sitt kafĂ©bord och gĂ„r fram till Tilde och hĂ€lsar. Hela ansiktet strĂ„lar.
â Ja, hej, sĂ€ger Tilde de Paula Eby vĂ€nligt. Jag Ă€r hĂ€r för att bli intervjuad av Upsala Nya Tidning.
Kvinnan, som hör till kafépersonalen, berÀttar exalterat att programledaren Àr hennes stora favorit och att hon och hennes kille alltid brukar se pÄ "Nyhetsmorgon" pÄ söndagarna. Först nu inser Tilde de Paula Eby att de faktiskt inte kÀnner varandra sedan tidigare. De samtalar en kort stund och sedan ursÀktar sig kvinnan och gÄr tillbaka till kafébordet.
â Det dĂ€r hĂ€nder mig varje dag, det Ă€r helt fantastiskt! Jag fĂ„r vĂ€ldigt mycket kĂ€rlek frĂ„n personer som kommer fram till mig. MĂ€nniskor har sĂ„ himla mycket mera godhet i sig Ă€n man tror, sĂ€ger Tilde de Paula Eby.
Vi befinner oss pÄ 160 meters höjd. Det Àr mulet och lite smÄregnigt ute, sÄ KaknÀstornet bjuder denna fettisdag inte pÄ den allra bÀsta utsikten. FrÄn vÄrt bord i Stockholms högst belÀgna kafé pÄ 30:e vÄningen kan vi ana Globen nÄgra mil söderut. Strax nedanför panoramafönstret breder natursköna GÀrdet ut sig och nÀrmare vattnet ligger VÀrtahamnen, ett industritÀtt och inte sÄ charmigt omrÄde.
UNT TV: Se Tildes trissmiss hÀr!
VÀrtahamnen betyder jobb för Tilde de Paula Eby. HÀrifrÄn sÀnds "Nyhetsmorgon" och "Let's Dance", hÀr ligger produktionsbolaget för "Hela Sverige bakar" och hÀr spelas "LÀkarpodden" in. Hon tar en tugga av rÀkmackan, gÄr fram till fönstret och pekar.
â DĂ€r borta ligger hela min vĂ€rld. Ja, inte mitt hem förstĂ„s, men alla mina arbetsplatser.
Klockan Ă€r kvart över ett och Tilde har redan varit igĂ„ng i tio timmar. Hon gick upp kring klockan 03 pĂ„ natten, upptĂ€ckte att hon "fĂ„tt en ondsint vagel i ögat" och Ă„kte sedan till jobbet pĂ„ TVâ4 dĂ€r hon sĂ€nder "Nyhetsmorgon" tvĂ„ dagar i veckan tillsammans med kollegan Peter Jihde. Hon har ocksĂ„ hunnit spela in veckans radioavsnitt av "LĂ€karpodden" med lĂ€karen Mikael Sandström.
Hittills har dagen innehÄllit bÄde skratt och grÄt. En bra dag alltsÄ, sÀger hon. Men kÀnslomÀnniskan Tilde de Paula Eby erkÀnner att hon ofta Àr "helt fÀrdig" efter fyra timmars livesÀndning.
â Under en "Nyhetsmorgon" sĂ„ hinner man med allt, det Ă€r sĂ„ hĂ€rligt! I dag har vi pratat om allt frĂ„n Donald Trump och falska och sanna nyheter till semlor. Det Ă€r lite som att sugas in i en livscentrifug och sĂ„ rullar man runt dĂ€r i intensivfart för att sedan kastas ut igen.
Men hon har vanan inne. Som programledare tillhör hon numera en av veteranerna. I höstas fick hon Sveriges frÀmsta tv-pris Kristallen i kategorin Ärets bÀsta kvinnliga programledare.
Hur var det?
â Ă h, jag var bara sĂ„ superglad över att vara nominerad, sĂ€ger Tilde de Paula Eby och ser lycklig ut. PĂ„ sjĂ€lva Kristallengalan var jag jĂ€ttenervös och nĂ€r de skulle ropa upp vinnaren vĂ„gade jag inte titta. Sedan minns jag ingenting nĂ€r jag gick fram till scenen, allt Ă€r bara borta. Men det var sĂ„ himla kul, jag fick dessutom det inofficiella priset som den som var gladast pĂ„ hela galan!
Nu Àr det gÄtt ett halvÄr, Àr du lika glad nu?
â Ja, faktiskt. Inte sĂ„ att jag tĂ€nker pĂ„ det varje dag, men nĂ€r jag gör det blir jag fortfarande superglad. Det Ă€r ju tittarna som röstat, det gĂ„r ju inte att fĂ„ ett finare betyg.
Anatilde de Paula Eby Àr första generationens invandrare. Hon har en amerikansk mamma och en brasiliansk pappa. SjÀlv föddes hon 1972 i Chile dit förÀldrarna flyttat frÄn Kuba. Men ett knappt Är senare störtades landets demokratiska styre i en militÀrkupp och familjen tvingades att fly under dramatiska former.
Mamma, pappa, bror och Tilde, 1 Är, bosatte sig till slut i Uppsala. HÀr började en ny resa. Mot att bli svensk.
â Som invandrare i Sverige fick jag tidigt lĂ€ra mig att det var viktigt att försöka vara sĂ„ svensk som möjligt. Ju svenskare jag betedde mig, desto mer uppskattning fick jag. Jag tror inte att nĂ„gon menade nĂ„got illa, utan det var bara ett försök till uppmuntran. Men kravet blev att jag skulle ta bort en ganska stor del av mig sjĂ€lv för att passa in. Och det gjorde jag gĂ€rna, för nĂ€r man vĂ€xer upp vill man passa in.
Först nÀr Tilde var 21 Är kunde hon bli svensk medborgare. Det firade hon med en fika pÄ Ofvandahls konditori med sin mamma.
â För mig handlade det inte om att jag ville ha samma rĂ€ttigheter som alla andra. Jag ville ha samma skyldigheter. Jag ville rösta i det land som jag levde i. Det var jĂ€tteviktigt, sĂ€ger hon och hĂ„ller sedan ett litet brandtal om hur mycket hon Ă€lskar Sverige.
â Jag tycker att det Ă€r vĂ€rldens mest fantastiska land. Titta, jag ryser nĂ€r jag pratar om det! Det Ă€r vackert, folket Ă€r tolerant och vĂ€lkomnande och mĂ€nniskor hĂ€r Ă€r intelligenta och emotionella.
Samtidigt sÀger Tilde de Paula Eby att hon i dag Àr stoltare över sitt utlÀndska ursprung Àn tidigare. 2015 gav hon ut boken "Tiden lÀker inga sÄr" dÀr hon berÀttar om flykten till Sverige och uppvÀxten i Uppsala, om rotlösheten hon alltid kÀnt som flykting och invandrare och om hennes förmödrars historia.
Men boken lÄg hemma i byrÄlÄdan i tio Är innan den gavs ut.
â Eftersom jag alltid försökte anpassa mig till att vara sĂ„ svensk som möjligt hade jag vĂ€ldigt svĂ„rt att ge ut den. DĂ„ skriver man ju inte en bok om att man kommer frĂ„n ett annat land. Men sedan kĂ€ndes det som att samhĂ€llet började bli allt mer polariserat. Flyktingar blev som en stor massa med mĂ€nniskor som inte var individer utan en klump av problem, det blev mer "vi och dom". Och dĂ„ ville jag personifiera flyktingarna. Jag behövde ge ut boken eftersom folk inte ens vet att jag Ă€r en flykting.
Titeln pÄ boken syftar pÄ att det inte Àr sjÀlva tiden som lÀker sÄr.
â Att tiden inte lĂ€ker nĂ„gra sĂ„r lĂ„ter ju sĂ„ deppigt, som att jag Ă€r ledsen. Men sĂ„ menar jag inte. Jag menar att alla mina sĂ„r Ă€r lĂ€kta tack vare mĂ€nniskor som jag har mött.
Ăr du fortfarande rotlös?
â Inte lika mycket som nĂ€r jag vĂ€xte upp. Jag Ă€r rastlös och det bor en liten rotlöshet i det ocksĂ„. Fast jag vet inte om det Ă€r för att jag Ă€r sĂ„ genetiskt eller om det beror pĂ„ flykten nĂ€r jag var liten. Men jag tycker inte att det Ă€r ett problem.
â Jag har ett vattenstĂ€mplat papper som bevisar att jag Ă€r svensk. Och jag har en massa andra lĂ€nder, rytmer, sprĂ„k och ursprung inuti mig. Ingen kan ta ifrĂ„n mig att jag Ă€r svensk eller nĂ„gon av mina andra nationaliteter.
Om en knapp vecka Ă€r det sĂ€songspremiĂ€r för "Let's dance" som nu gĂ„r in pĂ„ sitt 13:e Ă„r i TVâ4. I programmet, som sĂ€nds live pĂ„ bĂ€sta sĂ€ndningstid pĂ„ fredagar, tĂ€vlar kĂ€ndisar i pardans och varje avsnitt brukar i snitt locka 1,6 miljoner tittare.
I november presenterades Tilde de Paula Eby som ny programledare. För henne var det sjÀlvklart att tacka ja.
â Jag tycker bara att det ska bli roligt. Och jag tycker om nĂ€r man direktsĂ€nder, det Ă€r Ă€rligare. Men det ju live liksom, sĂ„ det blir vad det blir. Jag och David (Hellenius) har kĂ€nt varandra i 20 Ă„r sĂ„ det kĂ€nns supertryggt att jobba med honom.
Uppsalabon Stina Wollter Àr en av deltagarna. Hur gÄr det för henne tror du?
â Bra, tror jag. Jag tycker jĂ€ttemycket om Stina som mĂ€nniska och konstnĂ€r och jag gillar det hon gör för vĂ„r syn pĂ„ kroppen. Jag har faktiskt ett av hennes konstverk hĂ€ngande över min sĂ€ng. Och jag tycker ocksĂ„ att hon Ă€r vĂ€ldigt modig som Ă€r med.
LĂS TRE SENASTE SĂNDAGSINTERVJUERNA:
DanslÀraren Matilda Corazón: "Dans fÄr mÀnniskor att prata med varandra"
Krögaren Michael Prising: "Jag vill dra mitt strÄ till stacken"