Innan jag ska intervjua Linley Chiwona-Karltun uppmanar hon mig att se filmen Dolda talanger på bio. Den handlar om tre svarta kvinnor som är mattesnillen och jobbar på NASA i början av 1960-talet, när USA försöker komma ikapp Rysslands rymdprogram. NASA köper in en stor dator som ingen begriper sig på. Då ser en av kvinnorna sin chans, lär sig programmering och blir den första svarta förmannen på NASA. Linley Chiwona-Karltun känner igen sig själv i henne.
– Det gäller att vara steget före, säger hon.
I hallen blir jag rejält utskälld av Ruby, en pytteliten brun tax med lång nos. Det är grannens hund. Ruby fortsätter att skälla medan Linley värmer upp morgonens starka te i mikrovågsugnen och berättar att hon nyss varit på Development talks på Sida, ett forum för kunskap och debatt om globalt utvecklingssamarbete. Hon var där för att höra om den afrikanska diasporans roll i världen. Det sägs ofta att fattiga länder dräneras på utbildade personer när dessa migrerar till västvärlden.
– Det är mycket prat om brain drain, men det kanske snarare är brain circulation?, säger hon.
När utbildade människor från Europa, USA, Australien, Nya Zeeland och i viss utsträckning Asien kommer till länder i Afrika och Latinamerika, då kallas de experter med djup kunskap, erfarenhet och tekniska färdigheter som tillför fattiga länder något, menar hon.
– Men om vi vänder på steken. Om det kommer utbildade människor från till exempel Malawi till Sverige, som jag själv, betraktas de aldrig som experter utan främst som invandrare som måste lära sig det landets sätt att vara och kunna. Då tycker folk att vi borde åka tillbaka till våra hemländer och hjälpa till med utvecklingen där, säger hon skarpt.
Linley Chiwona-Karltun var med och grundade African Agricultural Professionals in the Diaspora Europe (AAAPD). Det är en databas med afrikanska experter inom jordbruk. I över 20 år har hon arbetat med biståndsfrågor och rest jorden runt flera gånger om. Hon är filosofie doktor i internationell hälsa och jobbar med landsbygdsutveckling vid Sveriges lantbruksuniversitet.
Det var svältkatastrofen i Etiopien 1984–85 som väckte intresset för fattigdom och hungerfrågor. Senare var hon med och startade en organisation för småbrukare i Malawi, som marknadsför den kolhydratrika roten kassava. Det är därför det står två kartonger med rejäla gummistövlar i storlek 37 och 41 i vardagsrummet. Dem har Linley köpt på rea för att skicka till lantbrukare i Malawi, där stövlar är av så dålig kvalitet att de går sönder nästan direkt.
Båda Linleys föräldrar var lärare och angelägna om att hon skulle få en bra utbildning. Särskilt pappan hade stora drömmar för sin dotter. Hennes bästa barndomsminne är när han bad henne ta på sig sina bästa kläder och hoppa in i bilen. Hon, som dittills gått i en kommunal byskola, skulle bli intervjuad på en privat katolsk flickskola. Bara att få åka bil var speciellt för 8-åriga Linley.
– Jag förstod att det var en stor grej när pappa sa åt mig att visa mitt bästa uppförande. Jag blev antagen och han var så glad att han köpte något gott åt mig och visslade i bilen på hemvägen, minns hon.
I boken Unstoppable Women – does education matter? skildrar hon sin krokiga livsresa.Boken är skriven av tre afrikanska kvinnor som alla har doktorerat i Sverige. Linley Chiwona-Karltun läste först dietistutbildning och nutritionslära i USA. Till Sverige kom hon 1988 eftersom det var avgiftsfritt att studera här.
– Pappa och jag hade aldrig tidigare hört talas om ett land som hade gratis utbildning åt alla – vilken grej alltså!
Höjdpunkten i livet är fortfarande den dag då hon disputerade på Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala. Hon plockar ner ett av många foton från köksväggen. Där står hon i fin klänning och turban tillsammans med sin pappa, som stolt håller hennes avhandling i handen. I bakgrunden syns Linleys handledare, Hans Rosling.
– Han var min mentor, familj och bästa vän, säger hon.
Linley Chiwona-Karltun upplever en tydlig diskriminering i Sverige och tycker att svenskar är extremt dåliga på att ta vara på den expertis som många invandrare besitter.
– Se bara på alla högutbildade taxichufförer och städare från Somalia, Afghanistan, Etiopien och you name it. Om du frågade dem vad de gjorde i hemlandet skulle du bli häpen, säger hon.
Vikten av mångfald blev tydlig när avgifter infördes för utomeuropeiska studenter i Sverige för snart sex år sedan.
– Vad tror du hände i klassrummet? Det blev färre studenter som tänker utanför boxen.
På landsbygden i Malawi går folk upp i ottan och arbetar i flera timmar innan de äter frukost. Fortfarande äter Linley ingenting direkt på morgonen. Men när klockan närmar sig halv elva rostar hon två skivor bröd som hon brer marmite på, ett engelskt smörgåspålägg av jästextrakt. Tiden på internatskola i England har satt sina spår. Hon håller upp fyra fingrar i luften och berättar vad familjemedlemmar och vänner alltid måste köpa åt henne när de reser till Storbritannien: Marmite, stark habanero pepper (som är mycket billigare där), Colman´s starka senap och starkt te.
Hennes mormor och mamma lärde henne laga perfekta bönor med ris och i England lärde hon sig allt om det engelska köket. Hon bedyrar att hennes pajskal aldrig blir degiga, att sockerkakorna alltid är luftiga och den stekta kalkonen alltid saftig.
I Sverige lärde hon sig laga svensk husmanskost, mycket tack vare sin svärmor Ingrid Karltun som delade hennes intresse för mat. En gång gjorde de småländsk ostkaka på löpe och 20 liter opastöriserad mjölk som de köpt från en bondgård.
Linley Chiwona-Karltun vet hur det är att gå utan mat i magen, att längta efter utbildning och som tjej vara utsatt för farliga situationer.
– Jag var ibland bara ett steg från sexuella tjänster för pengar. Ibland tvingas fattiga flickor till det för att ha råd att studera, men jag klarade mig med hjälp från många, säger hon.
Det är så mycket hon vill förmedla, särskilt till ungdomar. När hon är ute i världen ger hon ofta motiverande tal på konferenser och i skolor.
När hon började studera utomlands sa hennes pappa att hon skulle uppföra sig väl och se sig som en ambassadör för Malawi.
Känner du dig fortfarande som en ambassadör?
– Ja, jag är stolt över vad jag har åstadkommit och vill att flickor och kvinnor ska veta att de kan lyckas även om de kommer från enkla omständigheter. Kan du tänka dig att lilla tjejen Linley från en liten by i Malawi skulle bli forskare och lärare vid Sveriges lantbruksuniversitet!