Hemma i Knivsta är Mikael Frödin mest känd i mataffären där han ställer kritiska frågor om fisken i disken. Inom flugfisket är han dock en världskändis. Det var han redan innan han filmade en laxodling i Nordnorge sommaren 2017 och blev åtalad för olaga intrång. Domen i Alta tingsrätt föll i november i fjol: 12 000 kronor i böter eller 24 dagar i fängelse.
Mikael Frödin har överklagat domen.
– Jag tycker inte att jag gjorde något fel, utan tvärtom något bra. Jag var tvungen att bryta mot lagen och dela min kunskap med allmänheten, säger han.
Han var där med ett amerikanskt filmteam för att dokumentera laxindustrins påverkan på ekosystemet, på uppdrag av Yvon Chouinard, miljöaktivist och grundare av friluftsföretaget Patagonia.
Sedan dess har livet varit hektiskt. Detta är ungefär den 150:e intervjun han ger efter att han la ut bilder på sjuka laxar på sin Facebooksida, otäcka bilder som sedan kablades ut i tv-nyheterna världen över. Många av laxarna hade svampangrepp, köttsår och löss. En del saknade ryggfenor och gällock.
I Sverige är medvetenheten om laxodlingens konsekvenser låg, enligt Mikael Frödin.
– Den svenska allmänheten har ingen aning, säger han.
Vad som sker under vattenytan syns ju inte. Han gör en liknelse med kor. Tänk dig 70 000 kor i en hage, som står så trångt att de knappt kan vända sig. Fler än hälften är sjuka och måste medicineras kraftigt. Många har öppna sår och ligger och dör.
– Den bonden skulle ha stått inför rätta, inte den som påtalat misären. Ingenstans på land skulle detta accepteras.
Mikael Frödin bor avskilt och naturskönt på en udde som sticker ut i sjön Valloxen. Inne i huset hänger flera jakttroféer på väggarna, olika hjortdjur som han skjutit själv.
Filmen han medverkat i, "Artifishal", ska premiärvisas i april i Seattle, USA.
– Syftet är att väcka opinion mot laxodlingarna. Vi var inte beredda på en rättegång, men den gav en otroligt bra möjlighet att förmedla vårt budskap, säger han.
Fisketokig har han alltid varit. Han växte upp i Graneberg i Uppsala med två bröder, en pappa som var läkare och en mamma som var lärare. Familjen hade en sommarstuga i Östergötland, vid den pyttelilla sjön Onsörjan. Där fanns inga jämnåriga lekkamrater eftersom bröderna är fem och åtta år yngre. Då sysselsatte sig Mikael med att fiska gädda och abborre. Av en granne hade han fått en kanot.
– Jag bodde i den kanoten med mina kastspön.
När han gick fyraårig teknisk linje på Fyrisskolan i Uppsala var planen att bli kemist eller biolog. Så blev det inte. I stället har han byggt sin försörjning på flugbindning och laxfiske. Tidigare band han flugor själv och sålde. Nu bara designar han sportfiskeutrustning.
– Jag har varit innovativ i mitt flugfiske. Till exempel har jag låtit delar av flugorna skapa turbulens så att mjukt material kan röra sig på ett attraktivt sätt i strömmande vatten. Jag har varit tongivande i att sätta en ny standard för framför allt laxfiske med flugspö, berättar han.
Tidigare ledde han många fiskeexpeditioner. Nu ger han mest individuell coachning. Över tid har han sett vildlaxen bli mindre, svagare och mer lusäten.
Mikael Frödin är djupt oroad, inte bara för vildlaxen utan även för torsk, räkor och andra djur i havet och fjordarna. Laxindustrin är Norges största näring efter oljan. För att bekämpa laxlus och svamp på odlade fiskar används kemikalier som hamnar i havet. Laxlusätande småfiskar och småfisk som fångas till foder börjar bli utfiskade. Avföringen orsakar övergödning i närområdet. Vegetabiliskt fiskfoder innehåller tungmetaller och insektsgifter som konsumenten får i sig.
Dessutom smiter laxar från odlingarna, sprider laxlus och parar sig med vildlaxar som får sämre överlevnadschanser. Den officiella siffran på antalet förrymda laxar är 300 000–400 000 om året, men enligt Mikael Frödin handlar det om miljontals fiskar som söker sig upp i första bästa fjord.
Vad är värst av allt detta?
– Det som ligger mig närmast, och som jag blåst i trumpeten för länge, är de genetiska föroreningarna, svarar han.
Evolutionärt har de vilda laxarna utvecklats optimalt för sin livsmiljö. I starkt strömmande vatten är de till exempel större. Lekgrusets storlek styr också storleken på fisken.
– 2016 gjordes en genetisk undersökning i hälften av Norges 440 älvar. 60 procent av laxarna visade genetiska förändringar, berättar han.
Lösningen, enligt honom, är slutna system i havet eller på land.
– Näringen har förstått det, men det innebär stora investeringar och motståndet är stort.
Nu arbetar han på ett stort bokprojekt. Den första av tre böcker är färdigskriven och handlar om hur man blir framgångsrik i laxfiske. En annan ska handla om utvecklingen av hans egna flugor, material och tekniker. Ytterligare en bok ska vända sig till allmänheten och skildra Mikael Frödins livshistoria.
– Jag har gått min egen väg. Det blir en filosofisk bok om själva grejen med att fiska lax.
Ja, vad är grejen med laxfiske?
– När jag står i vadarbyxorna är jag en del av det strömmande vattnet. Det ger en meditativ känsla av samhörighet. När man blir riktigt nördig är det en galenskap. Och man blir aldrig fullärd. Att fiska med fluga har en dimension till. Flugan är lätt, det är linan som är vikten. Själva kastet blir en konstform, svarar han.
Den norska laxodlingsnäringen drivs av några stora företag som även har exploaterat vattnen i Chile och Skottland med stora miljökonsekvenser. Nu försöker de även etablera sig på Island, men det försöker Mikael Frödin sätta stopp för. Han har uttalat sig i tv och tidningar på Island för att väcka opinion och få dem att se hur näringen påverkat andra delar av världen. På Island ska filmen "Artifishal" ha sin Europapremiär.
– Dessa företag tjänar väldigt mycket pengar och förstör naturen för väldigt många människor för väldigt lång tid framöver, säger han.
Hans mission är att rädda vildlaxen för kommande generationer.
– Om vi som allmänhet skapar opinion kan vi få en förändring. Det känns faktiskt som att man som liten individ kan göra skillnad, säger han.
Politikerna i Troms fylke i Nordnorge har beslutat att laxodlingen inte får växa mer i öppet vatten.
– Det hade inte hänt om jag inte hade stuckit huvudet i den där laxkassen i Altafjorden, säger Mikael Frödin.