Hon är första kvinnan någonsin att göra en trippelvolt med skruv på tävling i dubbel minitrampolin, har två VM-guld och världsrekord i svårighet i samma sport. Parallellt med livet som elitgymnast har Lina Sjöberg dessutom klarat av universitetets juristprogram. Ändå använder hon flera gånger ordet ”lat” om sig själv, där hon sitter med benen smidigt korslagda hemma i soffan. De få timmar som blir över fastnar hon gärna här framför teveserier eller ett pussel med många bitar.
Lina Sjöberg bor fortfarande kvar på föräldrarnas gård tre kilometer från Jälla, men numera i en egen lägenhet i det som en gång var en ladugård. Redan som treåring väcktes hennes intresse för gymnastik – framför tevesändningarna från OS 1996.
– Jag minns att jag såg en manlig gymnast tävla i ringar och sa till mina föräldrar att ”det vill jag göra”.
Ringarna blev också favoriten när hon kort därefter började i barngymnastik. Men ring-karriären fick ett plötsligt slut när hon tre år senare flyttades upp till en ”riktig” gymnastikgrupp i Fyrisov. Tjejer tävlar nämligen inte i ringar. Trots det bakslaget tog tävlingsframgångarna som artistisk gymnast snabbt fart och redan som elvaåring fick Lina en plats i ungdomslandslaget.
– Jag gillar att träna och hatar att fuska, säger hon, som förklaring till att hon lyckades så bra.
Gymnastik och fotboll är kanske inte de mest närbesläktade sporterna, men det är inte omöjligt att Lina Sjöberg hade varit en framgångsrik fotbollsspelare om inte en bruten fotknöl kommit emellan. Vid sidan av gymnastikträningarna sex dagar i veckan var hon under högstadiet även med i ett fotbollslag.
– Vi tränade seriöst, men det var inte superstrikt som inom artistisk gymnastik. Fotbollen fungerade som mental vila för mig, med tränare som inte var på en så fort man stod och pratade lite. Och så fick jag gratis konditionsträning på ett roligt sätt, säger hon.
Efter en längre tid med smärtor i fotknölen visade röntgen att den var bruten och inte höll för att sparka på bollar. Med det beskedet bestämde sig Lina för fullt fokus på gymnastiken. Men striktheten inom sporten gällde, utöver själva gymnastiken, också kroppsvikten.
– Tränarna och förbundsmänniskorna tyckte hela tiden jag var för tjock och stor. Men jag har kunnat stå emot det bra tack vare att jag är stark i mig själv och har vettiga föräldrar.
Hon berättar om träningskompisar vars föräldrar tvärtom pressat på och minskat på måltiderna efter samtal från tränare som velat se tunnare kroppar. Och om gymnaster som smusslat undan mat för att kunna äta i smyg. Själv valde Lina i stället rollen som den storvuxna gymnasten med god aptit.
– Jag tänker inte på vad maten innehåller eller hur mycket jag ska äta, utan äter framför allt som en njutning, för att det är gott.
Att ha ett avslappnat förhållande till mat har blivit lättare sedan Lina gick över till trampolin, där hon aldrig upplevt pressen att vara tunn.
– Kanske för att vikten påverkar mindre. Det är till och med en fördel att ha lite tyngd. Jag har gått upp fem kilo sedan jag började och vet att jag är stark. Förutom mod behövs mycket kraft för att lyckas på trampolinen.
Även om de muskulösa bara armarna vittnar om hennes styrka upplevs Lina knappast som stor. Men även den som är trygg med sin kropp kan uppenbart bli självkritisk inför kameran.
– Armen ser ju fet ut om jag håller den så.
Lina kommenterar fotografens förslag till pose, nämligen hennes sätt att med ena handen gripa om den motsatta axeln, som han noterat flera gånger under intervjun.
När Lina var 17 tröttnade hon på den artistiska gymnastiken och ville sluta. Mot bakgrund av den tidigare hårdsatsningen beskriver hon beslutet som något av en existentiell kris. Testa på trampolin gjorde hon mest på skoj, utan tankar på framgång. Men det tog inte lång tid innan både segrarna och lusten till grenen dubbel minitrampolin, DMT, kom.
– Jag vann SM i maj samma år och kom med i landslaget året efter. Det mesta blir kul om man satsar, säger hon.
Hösten 2018 nådde Lina målet att bli bäst i världen. Men pressen det ger att försvara en VM-medalj visade sig nu i december bli en ännu större utmaning. På grund av stukade tår blev uppladdningen inte den bästa och hon gjorde flera missar som gav poängavdrag. Trots det tog hon för andra gången hem segern.
– Det kändes skönt att veta att jag är bäst även när jag inte är på topp, säger hon.
Linas övergång till DMT och vanlig trampolin har medfört att hon numera tränar mindre än förut, 14 i stället för den artistiske gymnastens stenhårda träningsschema på 30 timmar. Ändå tar kroppen stryk.
– Som många hårdtränande inom trampolin har jag ofta ont i benhinnorna och efter ett diskbråck 2014 får jag problem med ryggen till och från. Det svåraste är att stå och gå med ryggen rakt upp, så att gå på stan funkar inte riktigt för mig.
Priset för VM-guldet i december blev att hon samtidigt mosade hälkuddarna.
– För någon vecka sedan kunde jag för första gången hoppa 30 centimeter och nu fungerar det att utan smärta göra dubbelvolter på trampolinen.
Lina saknar inte ambitioner om fler satsningar inom DMT. I maj hoppas hon att kroppen är tillräckligt återställd för att under EM i Göteborg ta tillbaka guldet från 2016. Hon triggas även av tanken att bli första kvinna att vinna VM tre gånger och skulle gärna knipa guldmedaljen i World Games 2021, där hon tog brons 2017. Samtidigt är hon nyfiken på hur långt hon skulle komma om hon fokuserade mer helhjärtat på grenen trampolin.
– Nu ligger jag på omkring plats 50 i världen, men om jag bestämde mig skulle jag nog kunna hamna i topp 8 på VM.
Även den bästa i världen får inte ut några inkomster från prestationer på trampolinerna. Vid sidan av Linas idrottskarriär finns därför också en yrkesmässig. Examensarbetet som sätter punkt för juristprogrammet ska lämnas in om några dagar och följas av jobbsökande. Hur hon ska lyckas kombinera elitsatsningen som gymnast med juristjobb är oklart.
– Att arbeta på en större byrå kommer nog inte gå. Jag har ställt frågan om det går att vara jämställd jurist med en aktiv fritid och fått svaret ”ja, ibland har vi jogg-möten”. Det finns några få jurister som jobbar 100 procent, men de flesta hamnar på minst 150. Det optimala för mig vore 75, men jag vet inte än om det är möjligt.
Den dag hon sätter punkt för sin egen elitsatsning har hon ändå goda chanser att få fortsätta åka på stora tävlingar. Som tränare i trampolin och DMT har hon fått fram flera gymnaster till landslaget och just nu är hela gruppen aktuell för uttagning till EM i Göteborg i vår. Och går det bra kan hon njuta mer än över sina egna prestationer, som snarare ger en känsla av lättnad över att inte behöva skämma ut sig.
– Det är läskigare att tävla som tränare, eftersom man själv inte kan påverka lika mycket. Men när det går bra och mina gymnaster lyckas prestera det jag sett dem göra på träning är det ännu roligare än när jag själv vinner.