Han är utbildad professionell musiker och har en gång sjungit Dylan-låtar i ett rockband när han gjorde lumpen i Uppsala. Men akademiledamoten Tomas Riad har inte haft en sådan där livslång relation till Bob Dylan.
– Jag har inte köpt hans skivor och så tidigare. Men så mycket som jag lyssnade på honom i somras har jag aldrig gjort.
Han berättar, vilket kanske inte alla vet, att årets nobelpristagare i litteratur även tidigare år varit med i den avgörande slutdiskussionen i september.
– Javisst är det så. Vi har en informell regel inom Svenska Akademien att man ska ha varit med på den korta listan tidigare för att komma i fråga för själva priset, säger Tomas Riad.
Med den korta listan avses den hemliga kvintett nobelprisnominerade som Nobelkommittén varje år filtrerar ut efter vårterminens långa nomineringsprocess, då så många som 300 namn kan finnas med. I april fastställs en halvlång lista med cirka 30 namn. Sista veckan i maj presenteras fem namn för de övriga akademiledamöterna. Sedan har de sommaren på sig att bilda sig en egen uppfattning om vem som ska vinna världens mest prestigefulla litteraturpris.
Tomas Riad är född och uppväxt i Uppsala och blev invald i Svenska Akademien hösten 2011. Nu sitter han i en nätt gustaviansk soffa i ett av de mindre rummen på övervåningen till Börshuset i Gamla stan. Här syns inga moderna kontorsmöbler. I Svenska Akademiens lokaler finns i stället mängder med gamla vackra möbler, det är högt i tak och stora kristallkronor, bokhyllorna är långa och packade och längs väggarna står otaliga byster av berömda män och kvinnor i gips och brons.
Och så den världskända börssalen förstås, där världspressen varje år informeras om årets nobelpristagare i litteratur. Som i år alltså blev en musiker.
– Folk har alltid synpunkter och jag tycker inte att valet är mer kontroversiellt i år än tidigare. De som är Dylan-älskare har förstås jublat. Sedan har det blivit en offentlig genrediskussion och det är inget ovanligt. Det hade vi till exempel förra året också när Svetlana Aleksijevitj fick priset. Då handlade diskussionen om huruvida den dokumentära romanen ska ses som litteratur, säger Tomas Riad.
Han ser avspänd och nöjd ut. Det är bara en dryg vecka kvar tills nobelfestligheterna inleds och efter fem år som akademiledamot på stol nummer 6, och ett halvår som vikarierande ständig sekreterare i våras, vet han vad som väntar.
Du har nu jobbat här i Svenska Akademien en dag i veckan i fem år. Hur har det varit?
– Det har varit roligt. Och det har nog tagit ungefär den här tiden att bli varm i kläderna. Vi har olika arbetande organ inom Akademien, till exempel Språkkommittén som jag sitter i, och det kom jag ju igång med på en gång.
Som tillförordnad ständig sekreterare fick han också uppleva på ett par mediestormar. I mars gjorde Svenska Akademien ett officiellt uttalande mot den iranska dödsdomen över indisk-brittiska författaren Salman Rushdie. Den direkta orsaken var att statligt styrda medier i Iran gått samman och höjt belöningen till den som dödade Rushdie, som levt under dödshot sedan 1989.
Akademiens protest växte viss uppmärksamhet eftersom vissa menade att ställningstagandet kom 27 år för sent. Den så kallade Rushdie-affären 1989, då ledamöterna Kerstin Ekman och Lars Gyllensten avgick i protest mot att Svenska Akademien inte tog ställning för Salman Rushdie, fanns hos många i färskt minne.
Och en dryg månad senare blev det ett nytt rabalder då Svenska Akademien i sitt remissvar var starkt kritiskt till förslaget på ny Kyrkohandbok.
– Då fick jag en inblick hur medierna fungerar, säger Tomas Riad lugnt när han tänker tillbaka på den intensiva mediebevakningen i våras.
– Det känns ganska skönt att det var en tillfällig period. Jag skulle egentligen ha haft en termin med mycket forskning, så det fick jag bara skjuta på. Men sedan var det annat som var trevligt. I mars delade vi till exempel ut Nordiska priset till finlandssvenska författaren Monika Fagerholm, sedan fyllde kungen år och så skulle ju lillprinsen döpas. Ja, det var en hel del representation.
Tack vare vikariatet som heltidsanställd ständig sekreterare fick Tomas Riad också en större förståelse för hur organisationen fungerar. Förutom en ökad representationsroll hade han bland annat ansvar för att föredra de flesta av de ärenden som akademiledamöterna ska ta ställning till på sina torsdagsmöten.
De flesta vet ju att ni utser Nobelpristagare, men ni gör väl mycket annat inom Svenska Akademien?
– Glad att du frågar! Ja, vi producerar till exempel tre ordböcker. ”Svenska Akademiens ordbok” började ges ut redan på 1890-talet och blir klar inom tio år skulle jag tro. Vi har inte kommit till bokstaven ö än. Just nu är vi på v så det närmar sig slutet.
Språkkommittén ansvarar också för ”Svenska Akademiens ordlista” (SAOL) och ”Svensk ordbok”, samt flera andra publikationer som rör det svenska språket.
I 230 år har Svenska Akademien haft uppdraget att ”arbeta uppå Svenska Språkets renhet, styrka och höghet” som Gustaf III formulerade det 1786 i stadgarna. Och just språk pratar Tomas Riad gärna om. Efter gymnasiet på Katedralskolan, violinstudier i London och militärtjänstgöring på S1 i Uppsala, inledde han sin språkvetarkarriär på Uppsala universitet.
1983 gick flyttlasset till Stockholm, där han blivit kvar. I dag är han professor i nordiska språk på Stockholms universitet och har bland annat forskat om språkens ljudstruktur och hur rytmen och melodin i språken påverkar själva ordbildningen. Hans senaste projekt, som finansieras av Wallenbergstiftelsen, leds av Svenska Akademien och i stor utsträckning utförs på Stockholms universitet, handlar om att hitta en modell som ska förbättra svenskundervisningen för nyanlända ungdomar.
– Undervisningen måste bli effektivare och det är bråttom. Utmaningen är att eleverna ska bli bättre på svenska samtidigt som de ska få kunskap i alla de andra ämnena som ger behörighet att söka vidare, säger Tomas Riad.
– Vi tittar både på hur själva strukturen på utbildningen och på språkundervisningen i svenska bör se ut. Förhoppningen är att det om tre år finns en fungerande modell, som tillsammans med alla andra goda initiativ som nu tas, kan bli ett lyft för de nyanlända och i förlängningen för hela den svenska skolan.
Tomas Riad är sinnebilden av en Uppsalaakademiker. Han är korrekt, lågmäld och trevlig. Han gillar goda viner, lyssnar på klassisk musik och kallar sin sambo för moatjé. Äpplet faller inte långt ifrån trädet, säger man. Och visst finns det vissa likheter mellan Tomas Riad och förfadern Nathan Söderblom. Tomas Riads mormorsfar var ärkebiskop 1914–1931 och ledamot av Svenska Akademien. Han var också professor, språkintresserad och musikalisk, precis som sin dotterdotterson. Till exempel startade han Uppsala domkyrkas gosskör, som Tomas Riad sjöng i under flera år under uppväxten. Nathan Söderblom var en av få Uppsalabor, som jämte Dag Hammarskjöld, kunnat titulera sig världskändis. Han hyllades för sitt globala ekumeniska fredsarbete med Nobels fredspris 1930.
Litteraturpristagaren Bob Dylan kommer som bekant inte till Stockholm i veckan. Men nobelbankett blir det ändå på lördag i Blå hallen i Stockholms stadshus. Och eftersom akademiuppdraget är på livstid kommer Tomas Riad garanterat att närvara vid många nobelfester i framtiden.
– Det ska bli roligt och det stör mig inte alls att jag är invald på livstid. Jag kan absolut se mig jobba med detta om 10-15 år också. Överhuvudtaget trivs jag väldigt bra med mitt arbete som forskare.
Missade du förra veckans söndagsintervju med modebloggaren Lisa Anckarman? Här kan du läsa den: