Längst ner på bruksgatan, granne med herrgården, bor Jan och Eva Westland i sin smedsstuga som doftar brukshistoria.
– Jag producerar och Eva koordinerar, säger Jan Westland och skrattar där vi sitter i den inbjudande, pelargonfyllda trädgården.
På bordet framför honom ligger en tidskrift som vittnar om hans stora intresse för historia. Bakom honom finns hans livsverk, Bruksgalleriet inbäddat i finaste slaggsten. Vi går en guidad visning och i första rummet imponerar de välgjorda miniatyrbyggnaderna.
– Jag vill visa hur byggnaderna på bruket såg ut för ett par hundra år sedan, men jag vill visa både det som finns och det som funnits i Söderfors, säger han och tar upp modellen av det kinesiska templet, som stod i engelska parken men som är borta i dag.
Här finns också herrgården, vanliga allmogehus och de Westmanska rostugnarna från 1861.
– Det tar hundra timmar att bygga klart en modell, jag vill ha belägg för det jag gör så jag studerar gamla foton, skissar och drar upp det i skala. Alla modeller är gjorda i al. Det är ett perfekt material, lättjobbat och mjukt. Det känns rätt.
I nästa rum har han med sitt intresse för matkultur iscensatt ett kök och matrum från förr. Också här är de historiska detaljerna många...
– Jag har ju varit antikhandlare i 30 år så jag vet var jag ska leta, säger han.
Sitt eget ursprung har han i Holland och Skottland, men kom till Sverige 1952, åtta månader ung. Sedan dess har det varit Söderfors:
– Jag värnar det här bruket. Jag vill visa dess historia så den inte glöms bort, hur Söderfors såg ut innan kraftstationen byggdes och allt blev annorlunda.
Hur kändes det att bli utsedd till årets eldsjäl?
– Det var överväldigande!
Vad står benämningen ”eldsjäl” för för dig?
– En halvfanatisk människa!
Hur ser du på brukets framtid i dag?
– I dag är ägarna franska och gör snabbstål i pulverform. Jag hoppas man får fortsatt stor orderingång. Sen kunde kanske det sociala engagemanget vara lite bättre.
Vad har du på gång nu?
– Att bjuda in skolan och eleverna hit. Det ska inte kosta något. Jag har jobbat i skolan och vet hur trångt det kan bli, därför är det viktigt att eleverna lär sig om vår historia och kommer ut i verkligheten.
– Jag vill att de ska få en levande historielektion hos oss och sen blir det saft och bullar i trädgården.
Fotnot: Bruksgalleriet är öppet året runt, säkrast är att ringa eller maila först.