Den enes skräp är den andres skatt. Malena Skote är mångsysslaren som alltid ser en potential i material och har skrivit böcker om allt från betong till kasserade textilier. I den senaste boken ”Slöjda med skräp”, vände hon blicken mot sina egna återvinningskärl.
– Jag är sådan, jag får lust att göra saker och pröva idéer och sedan vill jag berätta om det för andra. Min relation till skräpslöjd tog fart när det blev vanligt att skölja ur mjölkkartonger och spara flingpaket.
Sverige är ett av de länder som källsorterar mest. Enligt Statistiska Centralbyrån (SCB) återvinner vi 93 procent av allt glas och 82 procent av allt papper och kartong. Vi betraktar det som skräp – men vet också att det inte bör slängas. Däremot finns det utrymme för förbättringar – vi återvinner till exempel bara 47 procent av all plast i dagsläget.
– Vi måste omvärdera synen på förpackningar. Haven är fulla med plast, och när ett skräp blåser iväg på en picknick är det många som inte orkar springa efter och i stället låter det hamna i naturen, säger Malena Skote.
Hon ser skräp som ”fel sak på fel plats”. Något som finns överallt och som är gratis, men som inte tas tillvara. För henne är det är roligt att vara miljövän och samtidigt ge material ett nytt liv innan det kasseras för gott.
I boken tar Malena hand om allt från tidningspapper till chipspåsar, och använder sedan en rad olika handarbetstekniker för att hitta potentialen i skräpet.
– Då uppstår något helt nytt, det är jättespännande! Det blir förstås inte alltid bra, jag misslyckas väldigt ofta, men man måste våga testa. Flättekniker är en favorit, och jag tycker generellt om att lyfta sådant som ”alla” kunde för 100–150 år sedan, men som håller på att falla i glömska nu. Förr vävde ju alla sina egna mattor till exempel.
Malena Skote upplever att intresset för såväl ”do it yourself” – gör det själv – som handarbete har ökat lavinartat på senare år. Hemslöjden har gått från något helt naturligt till något töntigt för att sedan återigen uppskattas av allt fler.
– Det poppar upp stickkaféer, unga människor sitter och stickar på pendeltåget numera. Det finns ett otroligt behov av att göra saker med händerna, att se något växa fram. Vi behöver göra något mer sinnligt vid sidan av alla skärmar.
För Malena Skote har kasserade tyger alltid varit ett favoritmaterial. Det är både lätt att fynda på loppis och ta tillvara på hemma. Men hon har också fått upp ögonen för färgglada förpackningar.
– Chipspåsarnas mjuka plast är rolig. Generellt använder jag gärna sådant med mycket färger, mönster och loggor, det blir något helt annat när man slöjdar. En matvarukasses vita plast med röda loggor blir polkagrisrandiga snören när man börjar slöjda.
Det finns skräp som är lite mer svårjobbat, hårdplast till exempel. Malena Skote har flera gånger försökt jobba med tomma schampoflaskor och liknande hårda förpackningar utan att riktigt lyckas.
– Men bara för att jag inte fått kläm på dem betyder det inte att det inte går! Det gör det alldeles säkert, det gäller bara att hitta rätt idé.
Nu i höst har Malena Skote satt som personlig utmaning att samla på sig allt skräp som familjen producerar och försöka hitta nya användningsområden för dem. Hon utgår nästan alltid från materialet snarare än en konkret slöjdidé.
– Jag tittar på färgerna, hur böjbart det är och hur man kan förändra det. Sedan använder jag Pinterest jättemycket i min tankeprocess, det är så otroligt inspirerande att se vad andra har gjort.
I verktygslådan för skräpslöjd ligger framför allt en bra sax, med den kommer man långt enligt Malena. En virknål är behändig både för att virka och för att pilla fram ändar i olika flätprojekt. En rullkniv (liknar en sådan som man skär pizza med) strimlar material snabbt. Och nål, tråd och lim förstås.
– Jag tänker att det viktigaste är att våga. Det fina är ju att det inte gör något om man misslyckas – materialet är gratis och kan hamna i återvinningen om resultatet inte blir bra, säger Malena Skote med ett skratt. (TT)