Det vimlar av hundar hemma hos Jenny och Ulf Schultzberg. Så känns det i alla fall när man som besökare i huset utanför Skyttorp överöses av glada buffar och slickningar. Noga räknat är hundarna bara tre – strävhåriga vorstehn Bison, kelpien Hetzer och tyska jaktterriern Ratte.
– De är mina. Jag gjorde tidigt klart för Ulf att det inte var förhandlingsbart. Ville jag skaffa en hund till tänkte jag inte fråga honom, säger Jenny.
Lyckligtvis ställde ingen av dem samma krav när det gäller barn. Båda var nämligen på det klara med att de inte ville ha några.
– Hade jag träffat någon jättebarnkär som absolut inte kunde tänka sig att leva utan men var beredd att ta allt jobb hade jag kanske kunnat överväga det. Då hade jag i stället varit en normbrytande mamma som överlåter allt på pappan, säger Jenny.
Med avancerade grepp öppnar hon den av det lilla husets alla hundgrindar som leder in från farstun till resten av undervåningen. Barnsäkra grindar är en av likheterna mellan att vara förälder och att ha hund. Men av skillnaderna är en avgörande för Jenny.
– Jag har aldrig känt varken intresse, längtan eller dragning till att ha barn. Därför skulle det vara en uppoffring för mig att bli förälder.
Hundarna ser Jenny som en grundbult i sin livsstil snarare än att hon försakar något för deras skull. Till skillnad från barn blir de rumsrena på några veckor och kan lätt tas med när hon fjällvandrar, paddlar och sover i tält. Till och med stående på en paddelbräda har Jenny lyckats ha med dem alla tre.
– Hade jag barn hoppas jag att jag upplevt det på samma sätt och velat anpassa mitt liv efter vad som funkat att göra med dem. Men de flesta föräldrar brukar vara smått avundsjuka på mig och min frihet.
Även om människor ibland påstått att Jennys längtan till barn skulle växa fram med tiden har hon känt sig relativt befriad från press och tjat kring beslutet. När hon 27 år gammal träffade Ulf gick det heller inte längre att påstå att hon skulle ändra sig den dag en framtida partner ville ha barn.
– Han var ännu mer säker än jag och vi var väldigt tydliga med vårt val. Om vi sagt att ”vi får se, kanske senare” hade det möjligen bjudit in till fler kommentarer.
Det enda sammanhang där Jenny aktivt behövt argumentera för att hon inte vill ha barn var när hon strax innan 40 fick cellförändringar i livmoderhalsen. Hon genomgick upprepade behandlingar för att få bort de förändrade delarna, utan framgång.
– Jag föreslog att ta bort hela livmodern, men vårdpersonalen var emot det med argumentet att jag kanske skulle ångra mig. Det är förstås bra att de frågar, men trots att jag var medelålders och i en stabil relation sedan 15 år tillbaka fick jag tjata och ligga i under två års tid.
Efter att Jenny till slut fick sin vilja igenom upplever hon en större frihet.
– Jag behöver aldrig tänka på att ha med tamponger, bekymra mig om att få mens precis innan en solsemester eller byta mensskydd när jag fjällvandrar.
De flesta av Jennys vänner som skaffat barn har en tid försvunnit ur hennes liv, framför allt under de första tre åren.
– De går in i sin barnbubbla. Särskilt kvinnor verkar få ett hormonpåslag som gör att de inte kan prata om något annat och det blir fort tröttsamt. Jag har fått höra att jag inte kan förstå kärleken till ett barn. Det är möjligt att det stämmer, men i så fall kan jag leva med det.
Eftersom Jenny inte är så intresserad av att diskutera första tanden, bästa blöjan eller sömnproblem förstår hon att vänner som får barn hellre umgås med andra småbarnsföräldrar än med henne.
– Jag kan sörja att jag förlorar en kompis, men inte bli sur på henne för att hon skaffar barn. Life goes on.
Hon ser inte sitt beslut som politiskt eller miljömässigt utan tänker tvärtom att det är tur att andra säkrar upp framtida generationer. Argumentet om att själv föda barn för att någon ska bry sig om en när man blir gammal tycker hon däremot inte håller.
– Det är ju ingen garanti. Barnen kan dö före en själv, bli knarkare eller flytta utomlands. En släkting till mig hade tre barn men när han blev gammal var det bara jag och mamma som hälsade på.
I framtiden tror Jenny att valet kring barn kommer bli friare än idag.
– Jag och Ulf satsar på ett kul liv och det råkar vara barnfritt. Ju fler som lever på det viset, desto lättare för andra att tänka den tanken, göra sitt val och få acceptans för det.