Anette Larsen öppnade Skutskärs enda inredningsbutik ”Lilla Vita” 2011. Mitt i byn låg den, tills hon bestämde sig för att flytta hem den till villan på Kolonigatan i slutet av 2016. Varför?
– Namnet kom av att butiken från början skulle vara liten, men den växte ju, säger hon. Det blev för stort när min son kom mitt i allt och det var enklare att ha den hemma, i garaget, som inte är så litet som man tror.
Hon säger att det är en helt annan känsla att ha affären så nära, mer familjärt.
– Samtidigt blir det så att man finns överallt och ingenstans. Fast jag saknar ett skyltfönster… Hon ler och berättar att inget skulle ha kunnat blivit något utan sambon Kenneth Berglin som är byggare och driver eget företag i branschen.
– Jag har hundra idéer och han försöker förverkliga dem, för det mesta blir det bra. Vi är ganska kreativa båda två och intresserade av hus och hem. Jag tror tekniken gör att mäniskor är mer hemma i dag och då vill man ha det fint runtomkring.
Det känns direkt när man kliver in i tvåplansvillan. Det vita spränger genom varje rum, här blandas det patinerade med prismor, det mormorsvirkade med dun och accentfärger – oftast i form av blommor.
– Jag älskar växter, säger hon. De tillför mycket i ett hem. Och mattor, jag älskar mattor!
Hon härstammar från Norge, men är uppvuxen i Sandviken och Gävle. Bodde i London ett år och sen i Forsbacka innan hon träffade Kenneth och flyttade in i hans hus i Skutskär. Här bor också dottern Tove, 17, och sonen Walter, fyra år, samt hundarna Sixten och Picasso.
– Det är bra i Skutskär, även om kommunen kunde bry sig lite mer om oss företagare. Kunderna verkar ändå ha hittat till butikens nya adress, men hon tycker synd om pensionärerna som brukade titta in och som kanske inte orkar gå ända till nya stället.
Prylarna i butiken i det ombyggda garaget avspeglar mycket det som omger oss i huset.
– Jag köper in det jag tycker om, jag skulle ha svårt att sälja saker jag inte gillar. Det skulle kännas oärligt. Man vill ju finnas där för tips och idéer också. På mässorna vill jag gärna ta på sakerna också innan de hamnar i butiken, det blir en annan känsla än att titta på en bild.
Hon litar på sitt omdöme, men säger att hon också har försökt köpa in trendiga saker i koppar och marmor, men det säljer inte.
– Det verkar som folk häromkring tycker om den stil som finns här nu.
Vad är det med det vita?
– Jag måste ha det ljusa, jag mår bra av det. Det är fräscht och man blir glad av det. Jag hade en tid då jag var inne på brunt, jag tycker mycket om det Lollo Carter gör på teve, men det blev för dystert.
Men, säger hon, i ett hem får det heller inte bli för stramt, ”vitt på vitt”.
– Då blir det kliniskt, då får man blanda upp det med lite ”lull-lull”, säger hon och skrattar. Men varför blev det inredning?
– Jag har alltid älskat det. När jag var liten byggde jag saker och fixade med elektroniska grejer tills jag fick en kraftig stöt, så det ger jag mig inte på något mer. Men jag har alltid hållit på och ja, påat.
Påat?
– Ja, fixat och grejat. Det gör jag än i dag. Flyttar om och lägger till, testar. Det ser ut som en katastrofzon här när jag bestämt mig för nåt här inne men sen kommer allt på plats och blir fint på några timmar.
Det är svårt att föreställa sig kaos i det som är så stilfullt och uttänkt omkring oss. Med exklusiva inredningstidskrifter som ”Jeanne d’Arc Living” på bordet tillsammans med leverantörernas kataloger inför de livsviktiga mässorna två gånger om året. Men hon betonar att hon gillar att blanda upp de dyra med saker från IKEA och berättar att det fina, gustavianskinspirerade bordet med de vita tekopparna mellan oss är ett 75-kronors fynd från Myrorna, bara ommålat. Fingertoppskänsla, var det.
– Jag älskar att jobba med händerna och måla om möbler, det är terapi för mig. Det viktigaste är att vara nyfiken. Att våga prova och våga misslyckas. Det är bara att göra om och göra rätt.
Och hon behöver inte oroa sig för färgen; hon tror den vita trenden är här för att stanna.
– Det började med shabby chic, föremål från Frankrike och Danmark, i dag har den stilrena biten blandats med den lantliga. Man följer säsongerna och kanske blandar i lite rosa på sommaren och grått på vintern, Men i grunden är det vita en perfekt bas att bygga kring eftersom det passar ihop med allt.
Hur klarar man allt det vita med en fyraåring i huset?
– Det är nästan enklare, om Walter sätter sig med en gul tuschpenna i soffan och det händer en olycka tar jag bort det på en gång. Allting går att bleka!
I köket står den vackra, monsterspishällen murad av Kennet med äkta vedugn och smidda detaljer av grannen tvärsöver gatan.
– När det var elavbrott senast och mina bullar höll på att jäsa över alla bredder gräddade vi helt enkelt klart dem där. Det fungerade jättebra!
I framtiden hoppas Anette Larsen få tid att rita mer möbler och så drömmer hon om ett växthus:
– Ett stort i tegel med gamla fönster. Jag har sagt till Kenneth att han måste bygga ett innan jag fyller 40!