Kommunen har blivit tuffare i sin bedömning av det så kallade tilläggsbeloppet som elever med särskilt stora behov kan ansöka om för att klara sin skolgång. Beslutet kom som en chock för Fredrik Hjelm. Hans son Kalle Hjelm som går på Kajans träningsskola har fått sitt stödbelopp på 30 000 kronor i månaden helt indraget.
– Kalle har haft stödet under nio år, hela sin skoltid. Nu förlorar han sin assistent. Kommunen anser plötsligt inte att han har behov av det längre, säger han.
Flera elever har större behov än Kalle. Vissa som tidigare fått upp till 60 000 kronor per månad, får nu inget alls.
– Det här handlar om elever med grav autism, stora funktionsnedsättningar, barn som inte har något eget språk, som inte kan gå på toa själv och behöver tillsyn hela tiden, säger Fredrik Hjelm.
När han försökt få svar på varför kommunen drar ned bidragen har han fått svaret att Uppsala kommun tidigare varit för generös jämfört med andra kommuner.
– Det innebär att bara gravt multisjuka som knappt kan röra sina armar och ben kan få tilläggsbeloppet i dag, säger Fredrik Hjelm.
Kajan friskola förlorar flera miljoner och tvingas nu organisera om och dra ner på personalen för att klara verksamheten.
– Våra ambitioner är att behålla en god kvalité, men om man drar in på personalen så drabbar det förstås eleverna, säger Kajans vd Anders Eriksson.
Även de kommunala skolorna har mist bidraget. Varför klarar inte ni er om de gör det?
– De är stora och verksamheten är integrerad i den vanliga skolan. Det gör att de kan omfördela pengar för att täcka kostnaderna. Det kan inte vi på Kajan som bara har de här barnen, säger Anders Eriksson.
Politiskt är frågan känslig. Caroline Andersson (S) ordförande i utbildningsnämnden vill inte lämna några kommentarer utan hänvisar till handläggare Kerstin Nilseng. Hon säger att det är skolan som har ansvar för att utreda varje elevs behov av stöd, ansöka om medel för det och ge det stöd som deras utredning visar att eleven har behov av.
– När vi handlägger ansökan så tittar vi på om den uppfyller de lagkrav som finns. Känner sig skolan missnöjd med beslutet så kan de överklaga till förvaltningsrätten och föräldrar till Skolväsendets överklagandenämnd.
Nu drar ni plötsligt in stödet till elever som haft det i nästan tio år. Vad har förändrats mot tidigare?
– Hur man har gjort bedömningarna tidigare vet jag inte. Sedan ett år är vi ett nytt team som sköter det. Vi gör våra bedömningar utifrån hur lagen är utformad och enligt den ska man bland annat kunna styrka barnens behov med intyg från läkare och psykolog. Vi ska också kunna se vad stödet lett till. Behoven förändras över tid. Vi kan inte bara gå på vad skolan säger.
Tycker du inte ni är för hårda i era krav?
– Den som är missnöjd kan överklaga till förvaltningsrätten. Kommer rätten fram till att kommunen varit för hård i tolkningen av lagen så måste kommunen ompröva sitt beslut eller gå vidare till kammarrätten. Under de senaste åren har rätten avgjort totalt 54 ärenden, samtliga till kommunens fördel, säger Kerstin Nilseng.
Anders Eriksson tror allt handlar om pengar.
– Lägger man pusslet så ser man att kommunen försöker spara. Det är sorgligt att man väljer att göra det på de elever som har störst inlärningssvårigheter, säger han.
Det tillbakavisar Kerstin Nilseng.
– Vi har inget uppdrag att spara pengar. Vi gör bedömningar av hur många stödtimmar olika elever har behov av, säger hon.
Kajan friskola har överklagat ett 20-tal ärenden till förvaltningsrätten för prövning.