Uppkrupen i soffan, med mamma som stöd bredvid sig, sitter Kim redo att berätta om sin historia och om sina upplevelser på en skola i Tierps kommun. För ett par veckor sedan blev han så illa tilltygad under skoltid att föräldrarna anmälde händelsen till polisen. Han misshandlades, hotades och kränktes på skolgården.
Och utfrysningen började tidigtt, redan i nollan.
– Om jag kom och satte mig vid dem i matsalen flyttade de på sig mot kanten av bordet. Jag hade inte så många kompisar, säger Kim.
Han talar lågt, men är stadig på rösten. Blicken viker inte undan.
De var först två pojkar som mobbade. I trean slogs två spår ihop. En tredje plågare kom till, och med honom de första slagen.
I fyran varvas ord som ”tjockis”, ”fetto” och ”gå och häng dig” med slag. Kims mamma har fört noteringar sedan i fyran som räcker över tre ark. Mobbarna kastar sten på Kim, fäller, knuffar hårt in i väggen och slår mot revbenen.
– Varje gång det hände något så kontaktade vi skolan och berättade.
”Vi ringer direkt hem”, blev svaret.
Vad sa läraren i de där samtalen som hon lovade att ringa? Efter att Kims föräldrar ringde upp och informerade om att deras barn kommit hem med den nyinköpta jackan, blöt från toalettvatten, i en plastpåse? Vilket budskap skickade läraren vidare när Kim försökte gömma sig bakom en skolbyggnad men letades upp och blev slagen i magen så att hen tappade luften?
En kväll klarnade det.
– En av killarna hade busringt till Kim från sin mammas nummer. Vi ringde upp och frågade om läraren ringt upp och berättat om det senaste som hänt. Mamman svarade att hon fått information om att det ”buffats lite” i korridoren.
Dagen efter var det en mobbare färre i klassen.
I en halvtimme har Kim berättat om ett helvete. Lugnt, utan att bli upprörd. Först när frågan ställs om vad skolan kunde ha gjort annorlunda brister det.
– Jag tycker att man kunde ha flyttat på dem som gjorde mig illa.
Sen skyndar Kim ut från rummet.
Kvar sitter föräldrarna, som får frågan varför de inte anmält tidigare.
– Vi kunde ha gått hårdare fram, säger Kims pappa.
– Men vi litade på skolan, de lovade ju, fyller Kims mamma i.
Flytta Kim har inte heller varit ett alternativ. De säger att det inte löser grundproblemet. Dessutom finns bästisen i klassen.
Varje gång det hände något var det Kims föräldrar som ringde och upplyste skolan. Inte vid ett enda tillfälle, säger de, har informationen gått åt andra hållet. Fyra-fem sittningar med elevteamet har inte gjort skillnad. Ord som lovar bättring, men inget resultat. Inte heller härifrån säger sig föräldrarna ha fått skriftlig återkoppling, eller någon dokumentation över huvud taget.
I sexan har Kim placerats bredvid en av mobbarna. Han nyper Kim hårt i kinderna och kallar honom ”jävla tjockis”.
När Kims mamma på ett föräldramöte bad om att få berätta om hur hennes barn hade det i skolan, svarade läraren att det fick hon inte, det hörde inte till mötet.
– Jag sprang ut, klarade inte att vara kvar längre.
Där och då bestämde de sig för att anmäla. Både till Skolinspektionen och till polisen.
På skolans hemsida står det att det finns en plan mot diskriminering och kränkande behandling. Rektorn vill inte uttala sig om det enskilda fallet, men ställer upp och svarar på mer generella frågor.
– Vi utgår från en likabehandlingsplan (plan mot kränkande behandling), där finns information om hur kartläggningen av trygghetsläget ska gå till. Vi använder oss av enkäter, hälsosamtal, elevrådet, föräldramöten med mera. Sen kan de ändå hända saker och då finns en klar arbetsgång för det, säger skolans rektor.
Det innebär att det inte ska gå att bli utsatt under hela sin skoltid?
– Skolors likabehandlingsplan utvärderas och revideras varje år. Jag utgår från att planen ska fungera.
Hur återkopplar ni händelser där en elev upplevt att en elev kränkts?
– Självklart återkopplar vi till föräldrar, och gränsen går när en elev känner sig kränkt.
Om föräldrar hela tiden får informera skolan om vad deras barn utsätts för på raster, i matsalen och i klassrummet, hur ser du på det?
– Rent generellt får vi då ta reda på hur en sådan situation har kunnat uppstå.
Vad står det om dokumentationskrav i likabehandlingsplanen?
– Man ska dokumentera och arkivera samtal med elever som känner sig kränkta. Informationen ska föras vidare till rektor och till huvudmannen. När det gäller trygghetsteamen så ska mötena alltid dokumenteras, det är en del i arbetsgången att skriva ner det som görs i ett ärende.
Kim har kommit tillbaka till soffan. Han ser lättad ut. Även om familjens förtroende för skolan är kört i botten har de satt ner foten. Nu är det upp till Skolinspektionen och polisen att utreda Kims skoltid.
Fotnot: Kim heter egentligen något annat.