Arrangörerna hade flyttat höstträffen från Wenngarn till Skokloster, för att kunna ta emot ännu fler. Det är en väldigt stor bilträff. Förra året räknade man in 1 100 klassikerbilar.
Som grädde på moset toppades anrättningen med den motorhistoriska marknaden, arrangerad av Motorhistoriska sällskapet, med hundratals säljare.
Inne på utställningsområdet träffar vi på tre glada västmanlänningar som tar en fika i septembersolen. Mats Törnblom, Skultuna, Mats Björkman, Ramnäs, och Stefan Andersson, Västerås, har en lyckad dag på klassikerträffen.
– Vi är entusiaster alla tre och brukar turas om att åka till träffarna i varandras bilar, berättar Mats Törnblom som är den vars bil har tagit sällskapet till Skokloster.
Törnbloms bil är en Chevrolet Bel Air från 1957.
Stefan Andersson är smått salig efter att ha gjort ett riktigt fynd på marknaden. Han kom över ett försäljningsalbum till Dodge från 1940. Han äger en liknande skåpbil, en Plymouth från 1940, som tillhör samma motorfamilj: Moparfamiljen.
– Albumet är mycket udda. Jag har varit i Amerika och letat och så hittar man det här. Det värmer. Jag gav 300 för det. Det var som hittat. 3 000 hade inte varit fel pris, säger Andersson.
Specialtemat för dagen var 1950-tal. Ett väldigt fint och annorlunda fordon från det årtiondet är Glas Goggomobil 300 TS från 1957. Den väldigt lilla röda bilen väckte stor uppmärksamhet, sin lilla storlek till trots.
Ägaren Ari Hakala får köra fram sitt åk och berätta mer om det inför bilträffens besökare. Motorn är en tvåcylindrig tvåtaktare på 17 hästkrafter. 80 till 90 kilometer i timmen är lagom marschfart på landsväg, om det inte är uppförsbacke för att då sjunker det till runt 70.
Benutrymmet för föraren är väldigt bra. Motorn sitter bak och föraren kan sträcka ut sina skånkor framåt. Baksätet är dock i minsta laget för de flesta. När bilen kom till Sverige var den registrerad för två vuxna och två barn under tolv år.
Söndagen bilträff var faktiskt den andra på två dagar i Skokloster. På lördagen hölls en träff för Volvobilar, där intäkterna gick till Barncancerfonden.
För övrigt kan det konstateras att bilentusiasterna är ett tålmodigt folk. Vägnätet till och från Skokloster är inte dimensionerat för träffar av Klassiker på Skoklosters storlek.
På vägen dit var det krypkörning i kö som gällde. Det tog drygt en timme och tio minuter att avverka de sista kilometerna till slottet. Tur att det gick smidigare hem, då det "bara" blev en timme och fem minuters krypkörning på sträckan mellan Skokloster och Häggeby.