– Kunderna brukade säga att när kajdörren till ICA-butiken åkte upp och jag hoppade på cykeln förstod de att brandlarmet gick, berättar Åke Nilsson, pensionerad ICA-handlare och aktiv deltidsbrandman på Järlåsa brandstation.
Med en ung mans hållning sitter han vid ett av borden i Järlåsa brandstations samlingssal. Det är juli månad och trettio grader varmt ute. Larm om bränder i skog och mark har duggat tätt, men någon nederbörd har inte nått Uppland. Han fyllde 70 i år och har en lång karriär som ICA-handlare bakom sig. Men parallellt med det har han, sedan han åkte på sitt första larm som 18-åring, alltid arbetat som deltidsbrandman. Utöver kamratskapet inom kåren har en idealistisk ådra hållit honom kvar.
– Jag har levt med brandkåren sedan 1967 och ställt upp när det har behövts. Det är även ett sätt att ställa upp för bygden. Vi har ont om folk på stationen under vardagarna, men jag är pensionär och gör lite som jag vill så jag kan ju ställa upp då. Gör inte tillräckligt många det så försvinner stationen och då är det långt till räddningen, säger Åke Nilsson.
Liksom alla brandmän genomgår han en årlig hälsoundersökning med tillhörande fysiktest. Att ta sig fram på rullbandet med 25 kilo utrustning, eller i skarpt läge släpa brandslang genom skog och mark, är inget problem för Åke Nilsson.
– Jag håller igång och har inte fläskat på, säger han glatt och berättar att orientering länge var det stora intresset. Numera är det regelbundna löpturer som gäller.
– Det blir i alla fall fem kilometer tre gånger i veckan. Och så går jag mycket i skog och mark. Jag gillar inte att vara på gymmet utan mår bättre av att vara ute. Man måste ju röra på sig och så blir jag piggare.
Utöver att vi nu mera kör på höger sida av vägen så är det mycket annat som har förändrats för brandmännen med åren. Åke Nilsson nämner flera olika tekniska innovationer som har underlättat arbetet och framhåller speciellt den skyddsmask som de använder i dag. Med hjälp av lufttryck ser den till att brandrök som eventuellt tar sig innanför masken blåser ut igen.
– De vi använde tidigare kom dessutom bara i en modell så det kunde bli svårt för dem som hade ordentligt med skägg, säger Åke Nilsson.
En annan innovation han kan uppskatta är stationens egen stolthet: En kombinerad tank- och släckbil med en kapacitet på 13 500 liter. Fordonets nuvarande kombinerade funktion kom till under tiden Åke Nilsson var brandchef på Järlåsa brandstation 2015. Totalt har han varit brandchef i 29 år.
– Är det något man behöver på landet när det brinner så är det vatten. Så vi byggde om tankbilen och gav den mer utrustning – en ganska ovanlig lösning, konstaterar Åke Nilsson.
Att fler vägar drogs genom skogsområden under 60- och 70-talet har förbättrat framkomligheten för brandkåren och underlättat arbetet betydligt, menar han.
– Innan dess fick vi ofta vandra långa sträcker in i skogen och släpa med oss slang innan vi nådde branden.
En kollega knackar på dörren till samlingssalen och tittar in med sin dotter klängandes kring ena benet. Han frågar när han ska hämta upp Åke Nilsson och de bokar tid och plats. Fem på morgonen följande dag ska de bege sig norrut mot den stora skogsbranden i Ljusdal. Det ska bli tre timmars körning, sedan börjar deras 24-timmarspass. Totalt får de vila i tre timmar under natten, sovandes på liggunderlag i skogen, innan de beger sig hem igen.
– Det är bra att vi får några timmars avbrott, säger Åke Nilsson. Han syftar inte på behovet av vila, utan på att det är svårt att arbeta när dygnet är som mörkast.
Totalt ska åtta personer från Järlåsa brandstation komma att åka norrut i olika omgångar denna branddrabbade sommar. Deras insats i de norrländska skogarna påminner Åke Nilsson om brandförsvarets stora organisatoriska omstrukturering 2014. Den ledde till bildandet av Storstockholms brandförsvar som de är en del av i dag.
– Tidigare behövde vi först konstatera var det brann geografiskt för att sedan avgöra vilken station som skulle åka. Med den nya organisationen ser vi inga sådana gränser utan vi hjälper varandra. Visst, det gör att vi får fler larm men vi får även hjälp tillbaka. Det blir även så att fler enheter kan skickas till en brand vilket resulterar i att skadan blir mindre, säger Åke Nilsson.
På den upphängda whiteboardtavlan i samlingssalen sammanställer de antalet brandlarm de har åkt på i år och även under 2016. I fjol fick de åka på 41 larm totalt. I år passerade de den siffran redan i början av sommaren.
– Vi har snart haft tre gånger så många skogsbränder i år jämfört med förra året, konstaterar Åke Nilsson sammanbitet.
På väggen i den avgränsande korridoren har han satt upp en inramad karta över Uppland. På den fäster de en nål för varje brandlarm de åker på. Gräsbränder har en färg, skogsbränder en annan, och så vidare. Hans förhoppning är att tavlan ska ge brandmännen en geografisk översikt, samt en tydligare bild över var de brukar åka på larm. På flera håll ligger nålarna tätt tillsammans. Han menar dock att antalet bränder inte endast kan skyllas på det torra vädret.
– Det är fler anlagda bränder numera. Det är något som vi har noterat de senaste åren och det gör att antalet bränder ökar förstås.
Att Åke Nilsson älskar brandmansyrket och kåren råder det ingen tvekan om. Men han hymlar inte med att yrkesrollen kommer med utmaningar, speciellt för dem som är verksamma på den egna orten.
– Det händer såklart att vi känner den drabbade. Men det får man tackla och det har vi lärt oss att bemästra. Oftast känner man sig nöjd när man åker hem från jobbet, men när det har slutat i tragedi tänker man såklart på de drabbade. Det finns alltid två sidor av myntet. Efteråt brukar vi som arbetat prata igenom det som har hänt, säger Åke Nilsson.
Angående sin egen utsatthet kan han konstatera att han efter över 50 år som brandman aldrig har skadat sig i tjänst. Och oro kan han inte minnas att han känt på länge - den försvann med rutinen, menar han.
Så kommer vi att finna en 80-årig Åke Nilsson på Järlåsa brandstation om tio år? Frågan får honom att brista ut i skratt.
– Arbetsgivaren har sagt att så länge jag är vital och behovet finns så är jag välkommen. Så länge jag är pigg och kry kan jag fortsätta ett tag till.
adam.sjoborg@unt.se