Bara ett par kilometer nordväst om centrala Uppsala ligger den: Storkåken i Skäggesta. På sin tid en stor praktfull mangårdsbyggnad i ljusgul ockra med vita knutar. I dag möts vi av ett flagnande spökhus som till hälften saknar husgrund och står uppstöttat med domkrafter, en stentrappa som håller på att falla isär och en ruttnande förstukvist.
Jakob Hultbom kommer kravlande ur ett stort hål i husgrunden.
– Många har åkt förbi här genom åren och knackat på och frågat om huset hyrs ut eller är till salu. Från gatan tror man kanske att det bara behövs lite målarfärg.
Han och hans fru Tina Hedmo, vars familj äger huset, vet bättre. De tillbringar en stor del av sin fritid i och omkring byggnaden som dateras till 1830-tal. Sedan 1914 har det legat i familjen Hedmos ägo och sedan mitten på 1950-talet står det tomt. Men det ska det bli ändring på nu.
– När taken blir för dåliga och grunden rämnar, då faller ju hela huset sönder. Vi stod inför valet att låta det falla eller göra något åt det. Och ett lantbruk utan mangårdsbyggnad ... det är inte bra, säger Jakob Hultbom.
De började planera för flera år sedan och sedan ett par månader tillbaka är ett omfattande renoveringsprojekt igång. I etapp ett har de lagat de sämsta takdelarna så att taket är helt tätt. Nästa, och säkerligen det största, steget är stengrunden som består av stora tuktade stenblock med mindre kilstenar mellan blocken.
På ena sidan är huset byggt på sten, men andra sidan står på lera vilket gjort att grunden flyttat sig, med stora gapande hål mellan stenarna som resultat.
– Det är det som hållit oss tillbaka, det drar med sig jättestora åtgärder. Man måste lyfta upp huset, sätta om stenarna, lägga tillbaka stockarna under golven och försöker restaurera de gamla golven.
Dessutom måste man hela tiden balansera mellan att bevara det gamla, och bygga så att det ska vara funktionellt i dag. På 1960- och 70-talet gjordes ett antal renoveringar där man bland annat använde cement för att laga grunden.
– Senare har man kommit på att det inte är någon vidare bra byggnadskonst. Så nu måste vi göra om allt, och göra rätt.
Själv har Jakob Hultbom, som annars arbetar som säljare, ingen tidigare erfarenhet av att renovera hus, även om han var med och ritade familjens bostadshus som ligger ett stenkast från Storkåken. Nu har han tagit hjälp av Stenmontering i Bohuslän AB, ett företag som är experter på att renovera gamla stenarbeten.
– Vi är vana vid att arbeta med exempelvis gamla stenbroar och kyrkogårdsmurar. Vi försöker bevara det så som det har sett ut när det byggdes en gång i tiden, säger Daniel Kling som arbetar på Stenmontering i Bohuslän.
Hur gör man för att bevara men ändå se till att det fungerar i dag?
– Vi plockar ner stenarna, märker upp dem och sätter sedan tillbaka dem på samma ställe. Det enda vi gör annorlunda är att vi i stället för att ha jord bakom stenarna använder makadam för att förankra.
Inne i huset är golven uppbrutna och vi balanserar på högar av plankor och stockar. Här och var syns föremål som påminner om att det bott och levt människor här. En telefon från 1940-talet, ett kylskåp som liknar ett rymdskepp, lager på lager med tapeter.
Vad är tanken med huset när det är klart?
– Helt uppriktigt, vi vet faktiskt inte. Tina vill bo här, men jag är kanske inte riktigt lika sugen att vi ska bo själva på 350 kvadrat, säger Jakob Hultbom.
Kanske kan förbiåkande spekulanter ha lite mer tur om ett par år. Det finns tankar på att taxera om byggnaden till en närningsfastighet, och hyra ut den som exempelvis gästgiveri eller kursgård.
– Men framför allt försöker vi få ordning på huset av byggnadsvårdande skäl, för att bevara familjegården.