Vargarna i Vidbo var hundar

Sannolikheten för att träffa på vargar i det området är liten, menar Johan Månsson, rovdjursansvarig hos länsstyrelsen i Uppsala län.
– Vandringsvargar uppträder alltid ensamma. Vargar föredrar också helt andra miljöer, de vill ha det lugnare och undviker stora vägar. Men man vet aldrig, naturen har ju förvånat oss förut, säger Johan Månsson.
Ryktet om vargarna spred sig snabbt och Jacob Broander, rovdjursspårare vid länsstyrelsen i Stockholms län, ägnade torsdagen åt att leta efter de påstådda vargarna.
– Jag har hittat spår efter två större hunddjur men i nuläget går det inte att säga om det är hund eller varg, sa han först.

Efter en stunds detektivarbete visade sig dock spåren leda till ett hus i närheten av Vidbo, där en schäfer och en dobermann hör hemma. 
Men vargspår och spår efter en stor hund kan vara svåra att skilja åt, menar Jacob Broander.
– Det man brukar kunna känna igen ett vargspår på är steglängden och gångarten. Vargen går ofta i trav och har, på grund av sin storlek, ett stort avstånd mellan tassarna. Hundar brukar oftare gå i galopp eller språng, vilket vargar undviker eftersom det är för energikrävande, säger han.
Vargar i Uppland är dock inte helt ovanligt. Johan Månsson har i år fått mellan tio och femton vargobservationer inrapporterade.
– Vi vet med säkerhet att ett par av observationerna varit vargar. Men vi vet också att flera av observationerna inte varit vargar, säger han.