Några hundra meter bort från Sigtunas busshållplats har ett sällskap på ett 20-tal personer samlats i församlingshemmet Munken för att delta i föreningen Väntjänstens torsdagsträff. En av dem är Pirkko-Lisa Elmquist, som är ordförande i föreningen Väntjänsten i Sigtuna kommun. Föreningen består av 17 pensionärer i Sigtuna och 14 i Märsta som hjälper ensamma pensionärer med det sociala, såsom stöd vid sjukhusvistelser. Men de arrangerar även modevisningar och middagar.
– Vi började för 30 år sedan. Men det är samma folk då som nu som är engagerade. Folk börjar bli gamla och många dör. Nu har vi ingen som kan hjälpa till att köra rullstol exempelvis. Vi behöver nytt blod, säger Pirkko-Lisa Elmquist.
Föreningen bildades 1994 och är en nätverksorganisation med medlemmar från fler organisationer, däribland Svenska kyrkan och Röda Korset. Organisationen har sedan dess arrangerat våffelfest, julmiddagar och modevisningar. Föreningen får även bidrag från Lions i Märsta och Rotary.
För nästan 15 år sedan skulle Märtha Lindberg lämna den långa karriären på Arlanda och gå i pension. Då tyckte hennes vän att hon skulle gå med i Väntjänsten och engagera sig. Sedan dess har hon kämpat för att ge äldre en social kontakt både under sjukhusvistelsen men också under julen. Men när coronapandemin intog Sverige ställdes verksamheten in.
– Det kändes vemodigt. Jag trodde jag skulle klättra på väggarna, säger Pirkko-Lisa.
Men då allt fler vaccinerade sig kunde föreningen träffas igen. Nu hörs samtalen och kaffekopparna klinga i församlingshemmet Munken på nytt. En av dem som är på besök under den soliga torsdagen är Siv Ericsson, som är änka och bor i en lägenhet i Sigtuna.
– Det är underbart. Här kan man dricka kaffe, få underhållning – det finns även bingo, säger hon.
Hon är inte själv medlem utan är på besök som gäst. Hon hördes talas om organisationen från andra personer och blev intresserad.
Trots att det var glada skratt under torsdagens träff är det inte med glädje i blicken som Pirkko-Lisa nu blickar framåt för organisationen. Hon menar att det är svårt att nå äldre som är ensamma, men även att de har svårt att hitta personer som kan hjälpa till.
– Framtiden ser dyster ut, säger Pirkko-Lisa Elmquist.