Att se spår av bävrar runt Mälaren är ganska vanligt nu förtiden. Men det är inte ofta man får se dem.
– Nej, bävrar är skygga djur och är svåra att få med på film, säger Peja Snöbohm, rektor för Naturskolan i Sigtuna kommun.
Det var under tisdagen som några Sigtunabor fick syn på bävern. Den gled ner i vattnet, simmade en stund och gick upp på stranden en bit bort från fotografen där den satte sig och putsade pälsen.
Den som ser gnagmärken i träd nära Mälaren har antagligen upptäckt spår efter en bäver.
– Vid Naturskolan har vi också bäver. De har tagit sly som de kanske använder till att bygga en bäverhydda. Oftast anpassar de sitt arbete till de tider då det inte finns människor i närheten, säger Peja Snöbohm.
Ett tag var bävern i princip utrotad i Sverige och Europeiska bävrar fick planteras in från Norge.
En bäver kan fälla stora träd. Är stammen för tjock så kan den lämna cirka två tredjedelar av stammen för att invänta att nästa storm ska fälla trädet. Djuren livnär sig på blad, bark, rötter, kvistar, örter och vattenväxter.
Bävern gör fördämningar som ibland stoppar upp flödet i mindre vattendrag. På grund av människans jakt, röjning och utdikning var bävrarna nära att utrotas.
Peja Snöbohm är mycket glad över att bävern nu börjar bre ut sig i Sverige igen.
– Vår värld håller på att utarmas, så vi ska vara lyckliga över att det går bra för någon art. Naturen gör aldrig fel, det är när vi människor exempelvis börjar jaga en art som balansen sätts ur spel.