Tufft jobb att skydda gränsen
Gränsveterinärerna på Arlanda är en viktig del av Sveriges skydd mot smittsamma djursjukdomar, som fågelinfluensan. Men både djurskyddsmiljön och arbetsvillkoren för veterinärerna är bristfälliga.
Både gränsveterinärerna Anna Werinder och Anders Stark och Djurskyddsmyndigheten anser att det finns stora brister i hur djur tas emot på Arlanda.
Foto: Sven-Olof Ahlgren
Förutom bristen på utbildad personal utanför kontorstid finns små möjligheter att placera djur utanför gränskontrollstationen. Efter att en karantänsstation i Vallentuna lagt ner är närmaste karantän i Linköping. Det leder, tycker veterinärerna, till orimliga konsekvenser när djurägare som saknar ett intyg tvingas gå med på avlivning eller en snabb men dyr återresa.
— Det blir ofta väldigt känslosamt. Det skulle vara skönt att ha någonstans att åka med hunden för att ägarna ska få lite tid på sig att ta ställning till hur de ska göra, säger Anna Werinder.
För veterinärerna är det mycket ensamarbete när två personer delar på 1,25 tjänster. Riskfyllt, menar de, när man har med ibland aggressiva hundar eller reptiler att göra.
— Det har hänt att jag känt att den här hunden vill jag inte hålla i, säger Anna Werinder.
Lokalerna luktar desinfektionsmedel och är för stunden tomma på djur. I en stor box ligger en ensam djupfryst undulat. Här hamnar fåglar och andra djur som avlivas efter att folk försökt smuggla in dem.
Veterinär Anders Stark berättar om både duvor och bergshönor från Turkiet och ankor från Iran som kommit med flyg. Det sker sällan, någon gång per år. Eftersom Turkiet är ett av de länder där den aggressiva formen av fågelinfluensa konstaterats är det ändå oroande, tycker han.
— Vi är det första ledet. Vi är lite oroliga för vår egen arbetssituation. Men Jordbruksverket säger att vi inte behöver någon speciell skyddsutrustning, säger Anders Stark.
Så jobbar vi med nyheter