– Man kan se att modets växlingar har påverkat den kvinnliga personalens uniformer. Bland annat har kjollängden åkt upp och ner, säger Reidun Boëthius.
Hon började som flygvärdinna på SAS i slutet av 1950-talet.
– All personal med passagerarkontakt bär samma uniformer, men det är endast flygande personal som har vingmärke på kavajen, säger Reidun Boëthius.
Hon började samla på uniformerna 1986 då SAS firade 40 år.
– Under jubileet skulle jag flyga i en DC3:a. Men för att det skulle bli mer äkta känsla så fick jag låna den första uniformen och började sedan spara på uniformer från olika tidsperioder, säger Reidun Boëthius.
1946, just efter andra världskrigets slut, var det inte tal om att kosta på designade uniformer. I stället fick de anställda bära mörkblå kopior av krigets militära uniformer.
– Från början var det väldigt strikt också. Alla skulle vara lika klädda och vi skulle alltid ha skärmmössa och handskar när vi gick ut. Det fanns inga sommardräkter för flygvärdinnorna, men man fick ta av sig jackan. Fast då måste alla i personalen ta av sig jackan eftersom vi skulle vara klädda likadant, säger Reidun Boëthius.
De äldre dräkterna är också smala i passformen.
– Man fick inte vara för stor för att få arbeta som flygvärdinna. Men det handlade inte om att man måste vara vacker, utan om att man utan problem skulle kunna arbeta i planets trånga utrymmen, säger Reidun Boëthius.
1946 invigdes också SAS Sydamerikalinje. Då byttes den genom tiderna mest vanliga färgen på uniformerna, mörkblå, ut till vita uniformer med blekgula blusar till.
Andra färgglada inslag i uniformernas historia är de ljusblå sommaruniformerna som skapades av det franska modehuset Carven 1967. Den uniformen syddes också i klarrött för flygbolagets eskortvärdinnor.
– Eskortvärdinnorna var före detta flygvärdinnor som ledsagade adoptivbarn till Skandinavien, eftersom det på den tiden var för dyrt för många föräldrar att flyga så långt själva. På 1980-talet byttes de röda uniformerna ut mot civila kläder efter önskemål från koreanerna som inte ville att det skulle synas så tydligt att deras barn adopterades bort, säger Reidun Boëthius.
En annan färgglad uniform var den turkosa vinteruniformen som Dior skapade 1971.
– Färgen var inte så populär hos många ljusa skandinaver eftersom den gjorde att man såg blekare ut på vintern, men fördelen på 1970-talet var att man började få fler valmöjligheter än tidigare. Vi fick välja färg på jumpern och långbyxor fick användas av markpersonal och av flygvärdinnor på vissa linjer, säger Reidun Boëthius.
I dag har SAS-personalen nya uniformer sedan sekelskiftet. I garderoben finns till motsats mot tidigare många olika plagg där alla delar kan kombineras.
– Designteamet inspirerades av alla gamla uniformer och fastnade bland annat för den för SAS så karaktäristiska skärmmössan. Den har nu återkommit som keps, säger Reidun Boëthius.
Vad betydde uniformen för dig?
– Uniformen visar vem du är och vad du står för, den visar också auktoritet. Att alla anställda har en uniform är viktigt på ett flygplan, där det ska vara helt klart vilka som ingår i personalen, säger Reidun Boëthius.
Nackdelen kan vara att en uniform alltid drar blickar till sig.
– I och med att man satte på sig uniformen så representerade man SAS och syntes. Så jag tog exempelvis aldrig den sista lediga sittplatsen om bussen var fullsatt, säger Reidun Boëthius och ler.