Kryptan är namnet på retreatgårdens andaktsrum. Där utför Mäster Eckhartsällskapet sin meditation.
Mäster Eckhartsällskapet är inte någon hemlig organisation, men eftersom de inte aktivt försöker nå ut så har de förblivit tämligen okända. Det här är första gången som en tidning skriver om dem. Sällskapet grundades för att sprida kunskap om mystik i den dominikanska munken Mäster Eckharts anda. De har funnits sedan 1990-talet och arrangerar föreläsningar, ger ut stipendium, lär ut meditation och försöker på olika sätt främja "universell andlighet i kristen tradition".
Enligt Lisbeth Gustafsson, ordförande för Mäster Eckhartsällskapet och teologie hedersdoktor vid Uppsala universitet, har intresset för det andliga vuxit på sistone. Hon tror att det beror på att många tvingats sitta hemma och vara mer med sig själva under pandemin.
– Sällskapet grundades av min gamla lärare på teologen i Uppsala, Hans Hof, som var professor i religionsfilosofi. Han var väldigt intresserad av meditation och andlighet – och donerade pengar till sällskapet när han dog så att de skulle kunna fortsätta hans arbete, berättar Lisbeth Gustafsson.
Vi promenerar genom Sigtunastiftelsen där sällskapet håller till, under valven till terrassen där besökare till stiftelsens hotell sitter och äter frukost. "Kryptan", som den heter, ligger lite undangömd bakom Sigtunastiftelsens huvudbyggnad. Det är platsen där de tränar meditation. En plats där man är stilla och försöker uppnå total närvaro.
Men vad är då den "universella andlighet" som sällskapet verkar för? Kanske beskrivs den bäst av Lisbeth Gustafssons egen historia.
I flera år var hon politikreporter på Aktuellt och lyckligt kär i en man som på en arbetsresa fick en hjärtinfarkt och dog. Efter det kastades hennes liv omkull och hon började söka efter något som hon inte riktigt förstod vad det var. Hon började resa. Ett bergstempel i Himalaya och ett kloster i Egypten, mitt i öknen, var två av destinationerna.
– När jag var i Himalaya träffade jag en nunna som sade att den riktiga resan och svaren till mina frågor, det finns inom mig.
Lisbeth Gustafsson återvände till Sverige och fortsatte jobba som journalist. Men det började kännas trångt på redaktionen. Hon upplevde att omgivningen inte riktigt förstod vad hon gick igenom.
– Journalistik handlar i mångt och mycket om att förenkla saker och det blev svårare att göra det när jag precis hade blivit intresserad för det andliga. Det finns ju inga enkla, snabba svar på sådana frågor.
Mäster Eckhartsällskapet håller till i Sigtunastiftelsen.
Hon slutade jobba som journalist 1987 och arbetade i stället i flera år med undervisning i livsåskådning och med meditation i olika former. 2012 tog Mäster Eckhartsällskapet kontakt med henne. Där kände hon att alla trådar flätades samman.
– Genom meditation uppnår man känslan av samhörighet. Det föder ansvar för andra. Vi är inte en politisk organisation men meditationen har gett oss insikten om att vi alla hänger ihop och har ett ansvar för varandra.
Deras årliga evenemang, eller symposier som de kallar dem, har samlat många besökare och vid vissa tillfällen har möteslokalen varit helt full.
– Det finns ett växande intresse för vad vi håller på med. Vi kommer aldrig att skriva ihop en verksamhetsplan eller något liknande, det är inte vår stil. Men vi är just nu i en period där vi funderar över hur vi ska kunna anpassa oss för att möta den stora efterfrågan.