Sedan 1400-talet firas Valborg i Sverige till minne av den tyska abbeddissan Walpurgis, som blev katolskt helgon år 870.
– Att sedvänjan med helgonfirandet av Valborg levde kvar efter katolicismens fördrivning på 1500-talet berodde nog på att det var en djupt rotad folklig sedvänja. Och att vinterns övergång i vår är så tydlig just den 30 april och det har människor alltid velat markera med ritualer, säger Fred Blomberg.
Men just i Sigtuna restes majbrasor i början av 1900-talet, och då på Harberget, som ligger mellan det nuvarande hotell Kristina och Skolbacken, varifrån elden flammade västerut över staden i gynnsamma fall, enligt Fred Blomberg. Inslag med sångkör och tal infogades på 1920-talet då Sigtunastiftelsen etablerades. Då höll man Valborg uppe på Klockbacken.
Talare var oftast rektor Manfred Björkqvist, som blev ledande i bildandet av Sigtunastiftelsen med dess folkhögskola och läroverket (idag SSHL).
– På 1950–60-talen firades Valborg nere vid hamnen. Brasan var då på en flotte ute på vattnet. Kyrkokören under rektorn Anderby var omgrupperad till en sekulär kör och vårtalet hölls av någon prominent Sigtunabo, säger Fred Blomberg.
Först då avslutades firandet med fyrverkeri.
Arrangemanget sker sedan 1973 i Sigtuna Hembygdsförenings regi, enligt Anders Glans, föreningens ordförande.
– Det har under åren varit många inblandade i vårt firande. Sigtuna Sångensemble har under de senaste 20 åren sjungit vårsånger och Sigtuna borgarbrandkårs kamratförening har tänt fyrverkerierna nere vid stranden. Brasan, ute på en flotte i vattnet, har tidigare scoutkåren Skeppet och under senare år kanotklubben Mälarpiraterna sett till att få fyr på, säger Anders Glans.
Många olika vårtalare har Sigtuna haft under åren men en som Anders Glans särskilt minns är kyrkoherden Lars Johansson som 2014 höll ett vårtal i cirka tio minuter där varje mening började med bokstaven V.
– En bedrift som belönades med rungande applåder från de församlade.