Regeringen upphävde krav på tätskikt
Både miljödomstolen och regeringen är av uppfattningen att det inte behövs ett tätskikt under bana 2, eller den östliga delen av banan som det är fråga om. Sedan villkoret kom till 1991 har förhållandena förändrats.
— När vi fick villkoret använde vi urea för halkbekämpning av banorna, det gör vi inte längre. Då hade behovet varit mycket större, säger Eva Myrin, miljöchef på Arlanda.
— Dessutom har konstaterats att det finns en bergklack under bana två som skär av flödet av grundvattnet, så en eventuell förorening skulle inte sprida sig till ett större område, säger hon.
Under slutet av bana 2 ligger sju åtta meter av gruslager som också, enligt miljödomstolen och regeringen, fungerar som ett reningssystem.
När den tredje banan byggdes konstruerades ett tätskikt som fångar upp allt dagvatten och för vidare det till dammar och ett reningssystem. Tanken var alltså att ett likadant skulle anläggas även under bana 2, den ost-västliga banan. Kostnaden för att få ett 50 meter långt tätskikt, som det handlar om, skulle vara 30 miljoner kronor.
— Även miljödomstolen och regeringen anser att man måste tänka på var man satsar sina pengar. Den nya reningsanläggning vi har på flygplatsen kostade i den storleksordningen, säger Eva Myrin.
Varken Naturvårdsverket, länsstyrelsen i Stockholm eller Sigtuna kommun har invänt mot att villkoret upphävs. Sigtuna kommun vill däremot att det ska finnas en gräns för hur hög halt av halkbekämpningsmedel som kan få finnas i marken. Den frågan skall dock tas upp i ett annat sammanhang, enligt regeringens beslut.
På Arlanda används numera enbart ett formiatbaserat medel för att göra banorna halkfria.
Så jobbar vi med nyheter