Under sommaren har Sigtuna haft stora reklamtavlor runt om i kommunen för att berätta om hur bra äldreomsorgen i kommunen är. Men de som arbetar i den håller inte med, tvärtom försöker de nu få chefer och politiker att förstå att verkligheten är en helt annan.
– Våra brukare har inte varit utomhus på hela sommaren, berättar "K".
De undersköterskor UNT träffar och pratar med arbetar på olika boenden men de säger alla samma sak "vi hinner inte". och det har blivit akut under sommaren, då många varit sjuka.
– Vi springer från den ena till den andra och det larmar hela tiden. En brukare berättade att han tagit tid, hur lång tid det tog för någon att komma. Det tog 45 minuter, säger "C".
De känner att de inte räcker till och att själva grundbemanningen är för låg. Tidigare arbetade de var tredje helg, nu arbetar de varannan helg och när någon är sjuk ersätts den bara för några timmar. I somras blev situationen akut eftersom många var sjuka.
– Jag kan inte ta ut en person på promenad, då lämnar jag en i personalen ensam med sex äldre, säger "C".
– Vi hade morgongymnastik tidigare. Det har vi inte nu. Vi har tur om vi får upp de gamla ur sängen till klockan 11, säger "K".
De berättar om äldre som inte har problem med inkontinens men som ändå går runt med inkontinensskydd ifall de inte skulle få hjälp i tid av personalen, att det inte sker några riktiga överlämningar mellan anställda eftersom arbetspassen inte överlappar och att de istället kommer tidigare eller går senare och tvingas arbeta på sin fritid. De berättar att det saknas tid för promenader och aktiviteter, och att det inte längre finns tid att avdela någon ur personalen till att vaka vid en dödsbädd.
– Det känns inte värdigt. Det har hänt upprepade gånger att folk kommer in hos någon och den har dött, säger "U".
Alla inom omsorgen vet att de som bor på boendena har blivit allt sjukare och mer krävande, men resurserna har halkat efter. Personalen löser istället situationen, berättar de, genom att göra delar av jobbet utanför arbetspassen och obetalt, ta tid från rasten och medvetet bryta mot arbetsmiljöregler, som exempelvis dygnsvila och tunga lyft.
– Vi är oftast tre som arbetar morgon och ska få upp alla. Många patienter kräver att vi är två, för att undvika lyft. Men när de andra är upptagna och någon behöver gå på toaletten – vad ska jag göra?
Enligt lagen ska dygnsvilan vara 11 timmar men de har ett schema där den som slutar klockan 10 på kvällen kan börja jobba igen 7.30 dagen efter.
Det jobbiga är säger de, är att de inte ser någon ljusning. Det blir aldrig bättre.
– De pengar som satsas når aldrig oss på golvet. Man känner att man ger upp, säger "K". Hon talar drömmande om att bli timvikarie och då slippa ansvar och kunna välja sina tider.
De förstår inte hur kommunen ska kunna hitta personal till omsorgen när villkoren är så dåliga.
Ett annat problem är språkförbistring. De som talar bra svenska får ta över uppgifter och ansvar från de som inte kan språket lika väl och de som inte behärskar svenska får svårt att förstå riktlinjer, dokumentation eller vad de gamla vill.
– En dam sa att hon inte längre orkar förklara saker, för hon känner sig ändå inteförstådd. Till exempel när hon ber om att någon ska vika ner persiennerna.
UNT har sökt Kerstin Eriksson (KD) ordförande i äldre- och omsorgsnämnden, men hon har inte svarat.