Färdiga piroger - till alla Valsta-dagens besökare
– Jag började på SFI men sedan fick jag barn och var hemma. Då glömde jag allt. Nu är det svårt att prata, säger en av kvinnorna i RF-SISU:s nystartade kurs i Valsta och ler generat åt sina egna svårigheter.
Just i dag träffas de för att baka piroger. De är fullt upptagna med att hacka grönsaker och kavla ut deg och tränar på nya ord som sil, vass och mått. Vissa har bott många år i Märsta, andra har varit här en kort tid, men gemensamt för alla är att de vill ha ett jobb.
– Jag måste jobba! Jag behöver pengar! Min minsta är 1 år men om 1 år räknar jag med att vara klar i SFI. Jag vill arbeta antingen som barnskötare, förskolelärare eller kock, säger en kvinna.
En kvinna berättar att hennes man arbetar sju dagar i veckan för att kunna försörja familjen och att hon vill ha ett arbete, vilket som helst.
De som gått i SFI är däremot kritiska.
– Läsa på distans fungerar inte för mig. Jag vill möta andra och prata direkt med människor, säger Nasha.
Hon har tackat nej till SFI eftersom hon skulle få läsa på distans och tycker att hon inte lär sig någonting.
Flera kvinnor säger att de inte får läsa på SFI därför att de inte har personnummer, vilket främst gäller asylsökande eller anhöriga till de med korta uppehållstillstånd.
Sedan kursen startade i mars har gruppen fortsatt växa och läraren Carina Lundin, utbildad lärare i svenska som andra språk, berättar att just kvinnor har svårt att ta sig till SFI då lokalerna ligger långt bort i Kolsta och att de med små barn inte kan vara borta för länge. De kan också ha svårt att betala för bussbiljett då SL-kort inte ingår i det ekonomiska stödet från kommunen. Då blir det lätt att kvinnorna blir kvar i kvarteret och isolerade i hemmet.
– Alla jag möter vill ha ett jobb så snart som möjligt efter att barnen börjat på förskola, säger hon.
Carina Lundin med Nabila som till hösten börjar kursen som undersköterska.
I maj gav regeringen olika myndigheter i uppdrag att ta fram en plan för hur utrikesfödda kvinnor ska kunna få arbete och beställde samtidigt en studie om kvinnornas situation och behov.
Hon visar på ett kapitel i SFI-boken med rubriken "Att skriva reportage" och säger att det bästa vore att ändra innehållet i SFI och koppla träningen till situationen på ett arbete.
– SFI är inte inriktat på dialog, att kunna prata, säger hon. Hon har precis letat rätt på en bok om svenska i vården åt Nabila som ska läsa till undersköterska.
– Hon blev jätteglad, det var precis vad hon behövde.
När kvinnorna får frågan hur det ska bli lättare att lära sig svenska svarar de att det behöver bli lättare att läsa på SFI, att det ska finnas i närheten där man bor och att man behöver läsa fler timmar.
– Vi har bara skriftliga uppgifter och läxor att skicka in. Jag vill ha ett jobb, vad som helst bara för att träna svenska, säger en kvinna som i sitt hemland arbetade som barnmorska.
Mattias Askerson (M) som är ordförande i utbildningsnämnden säger att frågan om var SFI håller till inte ligger på politikernas bord utan är en fråga för lokalansvariga i förvaltningen.
– Vi är ytterst ansvariga såklart men det är framförallt en fråga för verksamheterna. De tittar på behov och hur vi ska nyttja våra lokaler, säger han.
Han säger också att det i grunden är Migrationsverket som är ansvariga för asylsökanden och att det därför inte är aktuellt att låta asylsökande ta del av SFI-undervisningen.