På torsdag startar den femte klimatkonferensen på Sigtunastiftelsen. Här samlas under helgen forskare, aktivister och konstnärer för att samtala om klimatförändringen ur ett annat perspektiv än de flesta är vana vid.
– Klimatfrågornas alarmerande aktualitet har blivit tydlig för många. Likaså att det handlar om utmaningar på existentiell nivå. Vi behöver en bred och öppen dialog för att utforska möjligheter till positiv förändring, säger Alf Linderman, direktor på Sigtunastiftelsen.
Uppsalaforskaren Mikael Kurkiala, docent i kulturantropologi och författare, är en av årets deltagare. Han ska tala på temat vilka lärdomar vi kan dra av pandemin.
– Många har skruvat ner tempot, fått sig en tankeställare och vill sadla om. Men många hittar inte riktigt de alternativa vägarna framåt. Därför finns nu en viktig utmaning i att formulera ett nytt sätt att tala om vår tillvaro, säger Mikael Kurkiala.
Han anser att andlighet behöver komma tillbaka i någon form. Kanske som en känsla för naturen.
– Vi har vant oss att se naturens resurser som en konsumtionsvara som finns till för att exempelvis malas till grus, förvandlas till papper eller till spektakulära upplevelser, säger Kurkiala.
– Intuitivt tror jag att många människor känner att naturen är besjälad, en medpart snarare än död materia. Den intuitionen bär på en viktig insikt som måste tas till vara.
Det är nu tredje gången han deltar i den existentiella klimatkonferensen i Sigtuna.
– Det är oerhört viktigt att inte betrakta klimatfrågan som bara en teknisk fråga för naturvetare, ekonomer och politiker. Den är även en moralisk och existentiell fråga som berör de mänskliga livsvillkoren på djupet. Därför måste alla delta i samtalet på något sätt.
Han tror inte att det går att helt stoppa klimatförändringarna utan att det nu handlar om att både bekämpa dem och leva med dem med bibehållen mänsklighet och solidaritet.
– Vi vet att demokratiska samhällen klarar sig bättre genom kriser än odemokratiska. Därför måste värden som humanism, demokrati och jämlikhet odlas. Tappar vi det är vi förlorade. På så sätt är klimatförändringarna en oerhört viktig moralisk fråga också, anser Mikael Kurkiala.
En annan som ska tala på konferensen är författaren och journalisten Anita Goldman. Hon pekar på den potential som finns inom världens kyrkor och religiösa samfund.
– Kyrkorna är de som har flest medlemmar bland alla organisationer i världen, förutom i Kina. Kyrkan är dessutom van att diskutera de existentiella frågorna, till motsats mot politiken, säger Anita Goldman.
Hon pekar på de delar i kristendomen och judendomen som beskriver hur det går att leva hållbart.
– Ett exempel är sabbaten/vilodagen en dag i veckan, ett annat är att det i bibeln står att vi vart sjunde år ska låta jorden vila. Det här skrevs för 3 000 år sedan. Jag tror att vi nu måste vända oss till vår kulturs egna källor. Kyrkorna borde steppa in i klimatdebatten och engagera sig mer än de gör idag, säger Goldman.
Är inte Greta Thunberg något av en missionär i klimatfrågan?
– Greta är underbar på alla vis. Men situationen är så kritisk nu att vi måste skanna allt. Jag tror inte det går att skrämma folk. Vi måste också ta vara på den starka fascination och kärlek som finns för naturen och på så sätt entusiasmera fler att ta vara på det vi har, säger Anita Goldman.