Han kommer till kyrkan varje tisdag

I Sigtuna kommun är den finska invandrargruppen den största. De som invandrade under krisåren på 60-talet tillhör nu den åldrande befolkningen. UNT har talat med en grupp finska pensionärer om vad det finska språket betyder för dem.

En kopp målad av Urho Mäensivu. Texten betyder "Till mamma".

En kopp målad av Urho Mäensivu. Texten betyder "Till mamma".

Foto:

Sigtuna2008-04-05 09:00
Diakonicentrum Knuten i Valsta kyrka har blivit en samlingsplats för dem.
Några minuter i tio ses de, varje tisdag. Penslar, färgtuber, koppar, rullar med hushållspapper, skedar, topps, och vaser samsas om utrymmet på det överfulla bordet.
Terttu Villabona, församlingsvärdinna, finns i dag på plats för att hjälpa deltagarna med kopiering och förstoring av bilder. För henne är modersmålet främst ett sätt att kunna uttrycka nyanser i språket och därmed känna sig fri i talet.
- Man pratar och målar samtidigt, och på så vis hålls språket levande. Många här känner också att de kan prata på ett sätt som de själva känner att de vill göra, säger Terttu Villabona.

Den dag UNT besöker gruppen är stämningen uppsluppen. Pensionärerna träffas för att tala finska och måla. Det skämtas om krämpor. En av deltagarna berättar om en resa hon nyligen gjort. Någon berättar om sitt barnbarn som gift sig.
Alla utom Urho Mäensivu, 64 år, är i dag kvinnor. Han målar små koppar med texten "äidille" på, Till mamma.
Milla Etelä, 75 år, är en av de trognaste besökarna. Hon har varit med och målat porslin sen 1989.
Vad betyder det för dig att kunna tala det finska språket?
- Det betyder jättemycket. Jag kom hit första gången samma år som min man gick bort, vilket var ett av skälen till att träffa nya människor. När man är ensam måste man hitta på nåt, det går inte bara att sitta hemma, säger hon.

När de många tallrikarna, kopparna, vaserna, soppskålarna och skedarna är färdigmålade brukar deltagarna ta hem konstverken för att skänka till barn och barnbarn. Även om syftet är hobbyverksamhet ställdes några av målningarna ut under hösten 2007 då kyrkan hade ett särskilt tema som hette Skapelsefeber. En av utställarna var då Ritva Sillanpää, 69 år. Trots att det nu är tjugo år sen hon började måla tycker hon själv att hon började sent livet. Bland motiven finns hallon, tulpaner och lingon.

- Idéerna kommer mest från tidningar och böcker, sen försöker jag att tänka och göra något eget kring det, berättar hon.
Terttu Villabona tror att gemenskapen har stor betydelse när det naturliga sociala sammanhanget inte längre är arbetet.
- Det viktigaste är att alla som kommer hit känner sig glada över det. Att de kan prata med andra och slipper tänka på att de kanske är änkor eller änklingar. När de som kommer hit känner sig glada blir jag glad, säger Terttu Villabona.

Av Sigtuna kommuns 37 793 invånare har 6,4 procent finskt ursprung. Invandrargruppen är den klart största. Och sen ett halvår tillbaka har församlingen i Valsta fått en finskspråkig präst. Han brukar ibland titta in under kaffestunderna och prata med deltagarna. Jukka Laari menar att det ofta är lättare att uttrycka känslor på sitt modersmål även om man kan ett annat språk väldigt väl.
- När människor svär så gör dom det ofta på sitt modersmål, just för att känslan är så viktig, berättar Jukka Laari.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om