Carolin Wanntorp med brorsan Mattias skrattar trots sömnbristen och hoppas få sin pappas pass på lördag.
Det är en förvånansvärt lugn och gemytlig stämning i kön utanför polishuset i Arlanda. Folk dåsar i solstolarna, käkar hamburgare ur påsar från en snabbmatskedja och samtalar stilla med grannen intill. En hel del stolar står för tillfället tomma.
– Den 10 maj fixade jag ett vanligt pass. De sa att väntetiden var tre veckor. Det har fortfarande inte kommit. Jag ska resa till Libanon på måndag, så nu är jag här, säger Damin Faleh. Han har fått ta ledigt från jobbet under de dagar han ska sitta i kön och skämtar om att han kommer att få sparken - garanterat - om det drar ut på tiden.
Alla som kommer hit vet vad som gäller - att vänta länge och vara väl förberedd. Informationen sprids via sociala medier. Och folk fortsätter komma, kön fylls på varje dag. De har räknat ut att det nu tar ungefär två dagars väntan i kön för att få ett pass. Deras problem är ofta att de inte hunnit få sina pass och avresan närmar sig. Samtidigt är det ingen ide att ställa sig för tidigt i kö eftersom polisen släpper in dig först inom 72 timmar till det att flyget går. Under helgen stänger däremot passkontoren för provisoriska pass i resten av landet och då riskerar kön bli än längre, tror de i kön.
– Vi var här för tidigt. Vi var väldigt stressade, nu sitter vi här och ser folk gå förbi. Vi ska åka till Tanzania. Det vill vi inte missa, säger Carolin Wanntorp som sitter nästan längst fram i kön med sin bror Mattias. De kom hit vid lunchtid i onsdags och har räknat ut att de troligtvis kommer få sitt pass på lördag. De har sovit i tält och har stormkök.
– Vi kunde göra kaffe imorse. En riktig lyxfrukost, inflikar Mattias.
I stolen intill sitter Olof Almgren, en man med ett mycket viktigt uppdrag. Han har Listan i handen. De som väntar i kön har utarbetat ett system för att kunna vara kvar i kön utan att hela tiden vara på plats. Tre gånger under dagen går några med listan utmed kön och kollar allas namn. Den som frånvarande får sitt namn struket.
– Det fungerar bra. Alla är solidariska och alla vill ha sitt pass så man samarbetar, säger han.
– Ja det är bra. Det finns de som kan åka hem och sova, men vi törs inte det, säger Carolin Wanntorp.
Ett femtiotal meter bort har någon, oklart vem ställt upp två bajamajor. I övrigt får folk klara sig bäst de vill. De får inget från polisen utan skaffar själva från Skycity. De tipsar alla andra som ska komma hit att vara förberedda. Väl förberedda.
– Det viktigaste är nog, till att börja med - ta med stol - annars är man körd. Nummer två - ta med varma kläder. Det blir kallt. Och tre - ta med vatten, mycket vatten, säger Carolin.
De är inte helt uttråkade.
– Vi hade powerbanks för att kunna kolla på tv men vi har inte gjort det så mycket. Vi umgås mest med de i kön, pratar med folk. Alla är jättetrevliga. Men ibland blir det lite hetsigt här längst fram, säger Carolin.
– Alla är så stressade. Och sedan när de kommer ut från polisen viftar de med passet skriker rakt ut i luften. Ja, det är ändå mycket som händer, säger Mattias.
De är överens om att de inte skulle suttit här om det inte var för att det var en speciell resa.
– Då hade vi skippat det här. Men vi vill inte missa det här. Vi ska på safari och åka till Zanzibar. Det är en dröm för vår pappa, säger de.
Sedan börjar de plocka fram tältet.