Carl Gunnar Janssons skrift börjar från tidigt 1900-tal, då Brännbo var den största hönsgården i Sigtuna.
Sigtuna Hembygdsförening delade nyligen ut sitt årliga kulturpris till Carl Gunnar Jansson, som skrivit en skrift om stadsdelen Stora Brännbo, "Gården som blev en by i staden."
För tre år sedan började han samla in information genom intervjuer med äldre invånare.
Carl Gunnar Janssons skrift börjar från tidigt 1900-tal, då Stora Brännbo var bland de största gårdarna i Sigtuna.
– Gården hade en del mark och lite skog. Det blev en ganska stor gård för att vara Sigtuna, men inte för Uppland.
När stataren Axel Sigfrid Törnqvist köpte gården 1913 satsade han även på latrinhämtning. Kiss och bajs hämtade han från Sigtuna stads bostäder och strödde ut på sina åkrar, som kom att bli tomterna för Brännbos framtida småhus.
– Det var nog förbjudet att vräka skiten i Mälaren som i Stockholm.
1939 sålde han gården till Sigtuna stad för 55 000 kronor. Stora Brännbo hade en areal på drygt 142 000 kvadratmeter. Politikerna fattade då beslut att bygga ut den till en stadsdel. Lokaltidningen Sigtunabygdens tidigare redaktör Karl Bergman stod främst i att driva på den satsningen.
När andra världskriget tog slut vällde en våg av framtidstro över Sverige och nådde de trångbodda i Sigtuna. Många familjer utnyttjade möjligheten att skaffa sig egna bostäder i Stora Brännbo. De fick låna till 75 procent utav byggnadskostanden. Resten var eget arbete, som bestod i att själv gräva grunden.
– Det var hantverkare, byggnadsarbetare, buss- och droskchaufförer med familjer som byggde sina hus där.
De boende i Brännbo var en grupp som servade den medel- och överklassen – präster, lärare, och affärsmän, som bodde i de finare delarna av staden som Stora Gatan samt Sigtunaskolan och Sigtunastiftelsen.
Ansågs Brännbo som ett sämre område på den tiden?
– Det fick kanske senare en dålig klang, men de som bodde i Brännbo ansåg inte att det var sämre. De var stolta över sin yrkesroll. De kunde snickra, de kunde gräva ledningar, de kunde köra buss. Det kunde inte de flesta statsborna. Så de såg sig inte som B-invånare.
I dag finns det endast bostäder, ett hotell, en pizzeria och en thaisalong.
Från 1950-talet började även tjänstemän flytta dit.
När Carl Gunnar flyttade till Sigtuna 1970 var Stora Brännbo en levande by med flera affärer. I dag finns det endast bostäder, ett hotell, en pizzeria och en thaisalong.